Himlen i vattnet II

Installationskonst har en inbyggd flyktighet över sig: en plats, en skepnad under begränsad tid. Det betyder inte att den inte kan återuppstå vid ett annat tillfälle: en annan plats, i en delvis ny skepnad men också under en begränsad tid.

Här står du framför ett verk av Dascha Esselius som fanns intill Örebro slott för exakt 30 år sedan. Det är en händelse som är ovanlig även i konst-Sverige. Det var under det allkristna mötet Ö89 som hon uppförde verket: Ett 30 meter långt kors av speglar på dammbordet vid Kanslibron, ständigt översköljt av Svartåns vatten och himlen som speglade sig i det. Det är en vacker och poetisk bild, tvetydig – inte minst genom verkets titel - som öppnar flera inre horisonter oavsett om vi tillhör en bekännelse eller anser oss icke-troende.

Dascha Esselius betecknar sig själv som en ”tvärdisciplinär” konstnär. Hon betonar det visuella språkets uttryckskraft och använder sig därför av film, fotografi, måleri, skulptur och video. Hon arbetar gärna med offentlig utsmyckning där hennes konst når många.

Med erfarenheter från en kultur under förtryck kom hon hit till Sverige från Tjeckoslovakien 1969 i samband med krossandet av Pragvåren. Det har förstås betydelse för hur man undersöker språkets olika skikt: den officiella sanningens språk och den personliga erfarenhetens.

Om man som Dascha Esselius på olika sätt försöker artikulera det visuella språket, särskilt gentemot vår perception och möjlighet till varseblivning, blir effekterna starka rent upplevelsemässigt. Ögonblick där vi tvekar inte inför vad vi faktiskt ser men hur det hänger ihop gör oss speciellt mottagliga.

Ö89 anordnades i slutet av sommaren 1989 i Örebro och var ett ekumeniskt, allkristet, riksmöte. I det digra programmet av konferenser, seminarier och möten fick de rent kulturella yttringarna stor plats. Musik i form av framträdanden och konserter ingick men även en satsning på bildkonst i centrala staden och dess olika samfunds lokaler var ett viktigt incitament för en diskussion kring vad som är kristen konst, och vad den får vara i ett ekumeniskt perspektiv. Under Ö89 var Dascha Esselius verk ett av många viktiga bidrag.

Text: Stefan Nilson