Sweaty Tummy Club

Varje samhälle formar och formas av sina normer. I samtiden är kroppsidealen starkare än de någonsin varit. En sund själ i en sund kropp var ett gammalt riktmärke. I dag är den perfekta kroppen beviset på ett fulländat aktivt liv. Det tar sig alltmer extrema uttryck: dina mänskliga kvaliteter och duglighet bedöms utifrån ditt bländvita, blekta leende. Det är få offentliga mötesplatser som inte regleras av normer, där du får vara den du är. En finns dock kvar och den har Erika Stöckel tagit fasta på: bastun.

I bastun är normen att inga kroppsnormer gäller. Bastun är en plats där vi sitter nära varandra i vår odraperade nakenhet. Här får vi vara de vi är i våra kroppar oavsett om vi är magra, överviktiga, unga, gamla. Bastun är därför en stark tillflyktsort när yta är viktigare än innehåll.

Vallgraven vid Örebro slott är perfekt för offentliga verk under OpenArt. Här har flygplan störtat, rörliga skulpturer stigit upp ur vattenytan och försvunnit igen och en flotte med en text skriven i sand blivit en häckningsplats för måsar.

Denna sommar bastas det här. Erika Stöckel säger sig inspireras av sin egen kropps förhållande till olika rumsligheter. Hon arbetar med skulptur som medium och oftast i keramiska material. På Bastulaven här i vallgraven har hon tagit fasta på just normlösheten. Det är svällande kroppsliga former, lemmar och mer svårdefinierade fysiska objekt som sitter här och glimrar av svett.

Erika Stöckel intresserar sig för blicken utifrån ett kvinnligt perspektiv vilket är en av utgångspunkterna för hennes studier av sin egen kropp i förhållande till andras i olika sociala situationer. Hennes bastuscen är en installation där blicken är generöst tillåtande inför hur olika våra kroppar är.

I bastun förekommer förstås också blickar där vi jämför oss med hur andra ser ut, men blicken är inte sexualiserad. Det är den istället ofta - och manlig - i andra sociala situationer som på bussen, på krogen eller på jobbet. En kvinnlig erfarenhet som är viktig att värdera mot det normlösa och tillåtande i bastun.

Text: Stefan Nilson