Vi använder kakor, cookies, för att ge dig en förbättrad upplevelse, sammanställa statistik och för att viss nödvändig funktionalitet ska fungera på webbplatsen
Här presenterar vi information om nya verk.
Jag vill i detta verk ge uttryck för livets kaosartade myller. Jag tänker göra detta genom tre stenskulpturer vars yta på olika vis avtäcks och avslöjar ett sprudlande minilandskap.
Titeln på verket syftar på någonting som ligger under det uppenbara och som ett under, som i ett mirakel. Verket innehåller tre skulpturer; Under marken, Under tyget och Under huden.
Konstnären Agnes Mohlin har skulpterat stenarna så att de delvis behåller sin ursprungliga stenform, men att den översta ytan har getts en textur. Texturen på de tre skulpturerna skiljer sig åt. En är mjuk och böljande som huden, en skrynklig som tyg och en är grov med hjul och fotavtryck. På alla tre skulpturer plockas det övre lagret bort och blottar det myllrande undret under ytan.
Konstnär: Agnes Mohlin
Placering : Leklustans förskola
Under den europeiska medeltiden, när böcker kopierades för hand vid olika kloster så arbetade illuminatorer med att måla små illustrativa bilder och vackert ornamentala initialbokstäver i böckerna. Dessa bilder och bokstäver kallas illuminationer. Ordet kommer från latinets ”illuminare” som betyder ”upplysa”. Länge var latinet kyrkans, maktens och lärdomens språk i Europa och alla böcker skrevs på latin, trots att allmänheten pratade andra språk.
I verket Light is Being i det nya Kulturkvarteret får flera språk plats och ljus, text och språk kopplas ihop på ett annat sätt. På väggen i Kulturkvarterets stora entré och på två platser utomhus breder en text ut sig. De korta versraderna handlar om ljus, seende, varande och sanning. Texten är utskuren i spegelglas. Vi kan se oss själva och omgivningen i det uppbrutna textlandskapet. Språken är svenska, arabiska och hindi. Hindi är det mest talade språket i Indien och ett av världens största språk. Det är också konstnärens modersmål. Arabiska är också ett av världens fem största språk, och ett av de vanligaste språken i Örebro. Svenska talas av de flesta örebroare, men det är ett litet språk jämfört med de andra två.
Den som gjort konstverket är den internationellt kända indiska konstnären Shilpa Gupta. Hon studerade skulptur men hennes konstnärskap har hela tiden varit genreöverskridande och hon arbetar gärna i nyare konstnärliga medier som video, performance och internetmiljöer. Text, språk och ljus återkommer som medier och motiv i hennes konst.
Konstnär: Shilpa Gupta
Placering : Entrén i Kulturkvarteret
Konstverkets huvudperson är kajan – Corvus monedula på latin. Kajor förekommer i stort sett i hela Europa, i västra Asien och i norra Afrika. I Örebro är det gott om dem. Ofta upplevs de som störande inkräktare i våra liv. Som konstnären själv uttrycker det:
Man klagar på att kajorna för oväsen och skräpar ned, att de helt enkelt lever alldeles för nära oss stadsbor. De driver runt i gäng, de skränar och låter, och så tar de våra pommes frites! […] Krocken mellan människa och natur är påtaglig, men det är också en påminnelse om att stad och natur, människor och djur lever sida vid sida med varandra.
Egentligen är kanske kajor och människor rätt lika varandra. Precis som vi gillar kajorna stadens bekvämligheter. Dessutom är de också sociala, intelligenta och läraktiga. Thierfelder Tzotzis har tagit fasta på dessa människolika egenskaper och låter kajorna träda fram som kulturvarelser. En grupp tittar nyfiket på tv: på skärmen ser de Svartån sakta rinna fram utanför Kulturkvarteret.
På fjärde våningen kan du se tre kajor blicka ut över staden. Den översta håller en penna i näbben. En annan kaja har satt sig på en trave böcker från biblioteket. Bland titlarna finns Henry David Thoreaus Fågeldagbok och Donna Haraways When Species Meet.
Konstnär: Magnus Thierfelder Tzotzis
Placering : Kulturkvarteret
Vad är sånglinjer? I de australiska aboriginernas skapelsemyter är det namnet på viktiga färdleder. Den engelske författaren Bruce Chatwin gjorde begreppet världskänt 1987 genom sin bästsäljande bok The Songlines. Enligt honom berättar myterna om totemvarelser som skapade världen genom att vandra över den australiska kontinenten och sjunga namnen på alla djur och allt i landskapet som de stötte på.
Inspirerade av Chatwin och de aboriginska myterna har konstgruppen Raketa inlett ett konstnärligt utforskande av det nya Kulturkvarteret. ”Vad berättar en plats? En rörelse i staden? Vad sjunger den svarta ån? Vad finns under ytan?”
Vid trädäcket utanför Örebro konsthalls entré kan du slå dig ner under hästkastanjen. Under trädäcket vid ån finns elektronisk utrustning som tar upp och bearbetar ljud från Svartån. På trädäcket kan du känna Svartåns röst som vibrationer.
Ljudverket är en del av en större gestaltning som håller på att utvecklas och planeras.
Konstnärer: R A K E T A
Konstnärsgruppen R A K E TA består av arkitekten Camilla Schlyter Gezelius, konstnären Cecilia Enberg, fotografen Jann Lipka, grafiska designern Magda Lipka Falck, konstnären Timo Menke och konstnären Åsa Lipka Falck
Placering : Kulturgården utanför Kulturkvarteret
En klotformad byggnad kan föra tankarna till en igloo. Ytan har fogats samman av månghörniga fasetter i rostfritt stål som skapar kantiga former men som sammansatta skapar en rundning uppåt. Sex höga ingångar utan dörrar finns placerade med jämna mellanrum runt byggnaden. Genom dessa syns det att byggnaden har trägolv. En lång låg trätrappa leder fram till varje ingång. Mellan ingångarna sitter det fönster halvvägs uppe på väggen runt om konstruktionen. Byggnaden glänser i solljus.
Tidskojan är en interaktiv skulptur, en lekplats och ett pedagogiskt verktyg, som berör frågor om vår relation till naturen, nu och i framtiden. Skulpturen är uppförd i formen av en geodetisk dome i rostfritt stål med en tolvsidig bas vilket refererar till klockan och vår tid på jorden.
Konstverket kan fungera som ett fordon både för kroppen och tanken och är byggd för att klara det mesta i händelse av en klimatkris. Den kan flyta, stå emot frost, radioaktivitet, eld och inbrottsförsök. Inuti domen finns olika slags låsta ”bankfack” som är fulla av information, frökapslar och överlevnadsutrustning för en kommande generation. Barnen på förskolan kommer genom åren få fylla egna fack med meddelanden till sig själva i framtiden och en öppningsceremoni planeras att genomföras 2045.
Tidskojan erbjuder en plats för lek, ett skydd undan kyla, regn och vind. Här kan vi sitta och titta på solnedgången eller stjärnorna, plantera frön och lära om vår roll i världen. Tänk om vi skulle ta och bli framstående planetskötare?
Konstnär: Jens Evaldsson
Placering : Lillåns förskola
Stimmet av Stina Löfgren
På fasaden på Österängens förskola har det dykt upp färgglada, lekfulla figurer.
Konstverket består av många bilder, så kallade gestaltningar, av det som finns i närområdet; djur och växter från bäcken, småstenar och godispapper från omgivningen. Tillsammans skapar avbilderna det färgglada konstverket Stimmet.
I grupp formar figurerna ett myllrande, energiskt verk som kan ses som en stor helhet eller uppdelat i mindre konstellationer som bildar sina egna små berättelser, utspridda pusselbitar eller rebusar.
Konstnär: Stina Löfgren
Placering : Österängens förskola
Magisk glittrig sten
En global sten i universum. Ett verk som stimulerar barnens fantasi genom att använda språk, filosofi och reflektioner. Verket blir en samlingspunkt för att dela med sig av sin värld och fantasi med andra och för sin egen skull.
I Brickebacken har en magisk glittrig sten landat på förskolan Silva. Sara Mirzajanzadeh har format verket tillsammans med barnen på förskolan genom workshops, som då kom fram till att det fanns en sak de verkligen behövde på skolgården. Vilket var en magisk sten.
Stenens magiska krafter kommer i form av dess pedagogiska innehåll, där barnen uppmuntras att prata med stenen för att se vad den svarar. Konstverket är anpassat efter skolans pedagogik om eget lärande och upptäckaranda och stenen blir en naturlig samlingspunkt för frågor, samtal och möten.
Konstnär: Sara Mirzajanzadeh
Placering : Silva förskola i Brickebacken, Örebro
Redet av Ruben Wätte, 2020.
Byggde du kojor när du var liten? När man bygger en koja tar man av de saker som finns omkring en och förändrar sin omvärld. I en skogsdunge kan man bygga tak och väggar och gluggar att titta ut och in genom. Att själv få vara med och göra om omvärlden kan annars kännas ovant - kanske till och med omöjligt. Som barn kan det lätt kännas som att vuxna bestämmer hur allt ska vara.
Om man är konstnär är det däremot meningen att man ska skapa fritt. Ruben Wätte försöker med sitt konstnärskap bjuda in fler till ett fritt skapande. När han skulle göra konst i Varbergaskogen fick barnen på Varberga fritidsgård vara med och bestämma vad det skulle bli. Tillsammans med fritidspedagogen Elin Andersson och konstnären och arkitekten Sofia Priftis höll han i ett antal workshoppar där de tillsammans med barnen spånade och testade konstidéer. Man byggde tillfälliga konstruktioner av bambu och fotade och pratade till det var bestämt att det man ville ha var ett fågelbo för människor.
När det var dags för att bygga den färdiga trä- och repkonstruktionen och hänga upp den mellan tråden i stålvajrar så anlitades hantverkare så att allt blev hållbart och säkert utfört, men när verket invigts utbrister ett av barnen som varit med: ”Fatta vad sjukt att vi har byggt det här!”. Uppe i redet sitter mässingsplattor med teckningar av fåglar som barnen gjort på papper inristade i plåten. Inne i redet kan man sitta på en bänkavsats och utanpå hänger rep man kan klättra i.
Uppdragsgivare var Örebro kommun tillsammans med Statens konstråd. På kommunen hade man bestämt sig för att försöka skapa mer varierade lekmiljöer i Örebro och i samarbete med Statens konstråd ville man utforska möjligheterna för barns medskapande av dessa miljöer. Om du vill se fler konstverk som barn har varit med och skapat så kan du bland annat kolla in Jenny Berntssons Norrbykatten i Norrbyparken. Den kom också till som en del av samma satsning.
Konstnär: Ruben Wätte
Placering : Varbergaskogen, Örebro
Vego av Johan Paalzow, 2020.
Vi är vana att betrakta konst som något dyrbart, som bara tål att tittas på från behörigt avstånd. Konstnären Johan Paalzow tycker inte om när konsten blir för upphöjd, som en helig graal skild från betraktaren och hennes vardagsliv. Det är viktigt för honom att hans konst ska kunna upplevas taktilt - med känselsinnet - både när han arbetar fram sina former och när de möter sin publik. Ofta har hans konst också praktiska funktioner utöver de rent estetiska.
Sommaren 2020 dök hans konstverk Vego upp i Väståparken, men arbetet med skulpturen började flera år tidigare. En första version gjordes redan 2012, till en utställning på Liljevalchs i Stockholm. Konstnären ville utforska samband och gränser mellan konst, design och funktion och gjorde en skulptur som också fungerade som sittmöbel.
Den första Vego-skulpturen hade ben av raka aluminiumrör med fötter av gummibollar som fick hela verket att studsa när någon satte sig på det. Var det konst eller en designmöbel? Många äldre konstnärskollegor förfasade sig, men Paalzow var nöjd med sitt mångsidiga verk.
När Vego skulle ställas ut på OpenArt 2013 fick de studsande benen bytas ut mot något som skulle hålla för många fler besökare, och stubb-benen föddes. Nu står skulpturen alltså i Väståparken och där den med sin breda, gröna form och de små stubbarna till ben kan spegla de omgivande trädens lövkronor och stammar.
Om du undersöker stubbarna noggrant kan du hitta ett hjärta som ser ut att ha ristats in i barken, med inskriptionen J+P. Det står för Johan + Petra, som träffades på Örebro konstskola 1994.
Konstnär: Johan Paalzow
Placering: Väståparken, Örebro
Del av målning i konstprojektet Vivalla tunnel av Cecilia Jansson, m.fl., 2020.
I en gång- och cykeltunnel mellan Vivalla och Lundby har ett samarbete mellan åtta sommarjobbande ungdomar och en professionell konstnär ägt rum. Gruppen har haft tre veckor på sig att arbeta fram och utföra en konstnärlig gestaltning och resultatet är collageliknade muralmålningar på tunnelns båda väggar. Sedan tidigare är väggarna täckta av en svartvit stenmosaik. Målningarna utgår från samma begränsade palett, men på sina ställen är också lite guld tillagt.
Arbetsgruppen har tillsammans valt att arbeta positiva representationer av Vivalla. Bilder blandas med text. Cyklister och fotgängare hälsas välkomna till Vivalla på ett antal olika språk och sedan blandas sol och träd med en karta över området och loggan från Vivalla torg. Mitt på den ena väggen skrittar en häst. Den som känner sitt Vivalla kan känna igen hästen som den hästskulptur av okänd konstnär som står utanför Vivallaskolan.
Antirasism har också varit ett tema för tunnelmålningen. Väggarna rymmer exempelvis en svart och en vit hand som bildar ett hjärta och ett citat av Martin Luther King. Tunneln har också blivit ett minnesmärke över George Floyd, vars död i Minneapolis, USA, i maj 2020 resulterade i en internationell våg av protester mot polisvåld och rasism. Bland bilderna finns Floyds porträtt bredvid förkortningen ”BLM” för Black Lives Matter.
Projektet genomfördes i konsthallens regi, i samarbete med organisationen Trainstation.
Konstnärlig ledare: Cecilia Jansson
Placering : Vivallatunneln mellan Vivalla och Lundby, Örebro
Del av målning i konstprojektet Vivalla tunnel av Cecilia Jansson, m.fl., 2020.
Oset ligger ett stenkast från förskolan Norrstjärnan. Varje år kommer mängder av flyttfåglar tillbaka till Oset och Rynningeviken från Asien, Afrika, Sydamerika eller södra Europa. Den lilla silvertärnan kommer så långväga ifrån som Antarktis. I L. Frank Baums bok och i musikalen med Judy Garland är Oz ett avlägset magiskt land dit man kan slungas av en tornado.
I Maria Bajts konstnärliga gestaltning är det som att Oset och Oz smält samman till en plats. Därifrån kommer fantastiska flyttfåglar som fyller korridorerna på förskolan. Fåglarna har lånat drag från andra djur: En kanadagås har fått giraffhuvud medan enkelbeckasinen har fått leopardsvans. Deras silhuetter dyker upp på väggarna, täckta av färgglada mönster som ser ut att komma från päls och djurhud.
Korridorerna som ligger på varsin sida om förskolans matsal bildar också som ett mikrokosmos eller en kompass för fåglarnas resor från norr till söder och tillbaka. I den korridor som vetter norrut är färgerna kallt blå medan den södra korridoren är målad i varmare gula och rosa toner. På golvet har fantasidjuren lämnat fotavtryck i form av pallar som både stora och små människor kan sitta på.
Förhoppningsvis bjuder verket in till förundran, både över traktens flyttfåglar och över sagoberättandets världar. Vad upptäcker du för nya djur på väggarna?
Konstnär: Maria Bajt
Placering : Förskolan Norrstjärnan, Centrum norr, Örebro
Brunnslock till ögon och en kropp av gamla bildelar, en trafikskylt och annat metallskrot. Niklas Fännicks jättekameleont låter på ett väldigt konkret sätt naturen och människornas industri- och konsumtionssamhälle mötas.
De där brunnslocken är talande för hur Fännick arbetar som konstnär. Han arbetar föreställande, men är inte främst intresserad av att göra sina skulpturer så naturtrogna som möjligt eller att forma om sitt material till precis rätt form. Istället arbetar han mycket med att sätta ihop olika metalldelar och låter sig inspireras av de former han hittar i materialet.
En impuls till kameleontskulpturen kom när Niklas Fännick läste en artikel i National Geografic som menade att kameleonter kan avslöja sina känslostämningar genom sina färger - en blå kameleont ska enligt uppgift vara avslappnad.
Skulpturen köptes in efter att ha ställts ut mitt på Olaigatan under OpenArt 2017 och fick sin permanenta placering ute i naturreservatet 2020.
Konstnär: Niklas Fännick
Placering: Naturens hus, Örebro
Mirakel av Santiago Mostyn, 2019.
Om du åker tåg genom Örebro så avtecknar sig ordet mirakel i versaler på himlen till väster om dig ungefär mitt emellan Centralstationen och Södra station. Det är Santiago Mostyns verk med samma namn som står på Vasatorget. Mörka kvällar och nätter lyser bokstäverna i vit neon.
Vad har ordet mirakel för betydelser för oss idag? Att det omöjliga inträffar? Ett gudomligt ingripande? Historiskt sett har en av konstens huvudsakliga uppgifter varit att förmedla religiösa budskap. Mirakulösa händelser var gudomliga manifestationer och att ifrågasätta Guds makt var kätteri under stora delar av Europas historia.
Idag är både konstens koppling till det mirakulösa och miraklets plats i vår förståelse av tillvaron snarare öppna frågor. Tanken på mirakel kan erbjuda hopp i situationer som känns hopplösa och kanske kan Mostyns verk väcka frågor om vad vi sätter vårt hopp till. Hur blir förändring till?
Konstverket utfördes 2016 och uppfördes först på Möllevängen i Malmö, med hjälp av Statens konstråd. 2017 var verket på besök i Ljusdal i Hälsingland och 2019 visades det på OpenArt och köptes då in av Örebro kommun. Under biennalen var Mirakel placerad mitt i Svartån.
Santiago Mostyn föddes i San Francisco men lever och verkar i Stockholm. Han är utbildad vid Yale University, Städelschule i Frankfurt och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Konstnär: Santiago Mostyn
Placering : Vasatorget, Örebro
12 delar i en berättelse eller... Se UPP där nere av Pia König, 2019.
På Norrbyskolans skolgård reser sig en gatlykta högt över de bredvid. Det är inte en vanlig gatlykta alls, utan ett konstverk. Från den rosafärgade stolpen sticker tolv olika former ut. Vissa delar ser ut som linjeteckningar gjorda i luften medan andra former är solida.
De platta formerna pekar i olika riktningar ut från stolpen, lite som skyltar som visar vägen till något. Om vanliga skyltar är lättolkade är Pia Königs bilder utformade som ledtrådar till sina möjliga betydelser. Konturerna är tydligt tecknade men ändå vidöppna för tolkning. Längst ned sitter en gul hand, men vad ser du i den blå formen längst upp? Eller i den svartvita formen närmast handen? Konstnären ser bilderna som början på en berättelse som fortsätter ut i den omgivande miljön.
Den som står nedanför skulpturen och tittar på de gåtfulla konturerna kan också få syn på sig själv i en lite ovanlig vinkel. På ett par av de utstickande delarna har konstnären nämligen fäst speglar riktade mot marken. Konstverket rymmer dessutom ett ljusspel för särskilda tillfällen.
Konstnär: Pia König
Placering : Norrbyskolan, Örebro
Berså av Aleksandra Stratimirovic, 2019.
Jag försöker föreställa mig vad den ultimata situationen för avkoppling är. Vilka förutsättningar skapar stunder av skön vila, då man slappnar av, kopplar bort bekymmer och alla sinnen bara njuter.
Bilden av en lövsal där solens ljusstrålar silas genom lager av sakta vajande grönska... Under träd och bland buskar är det alltid, under sommarmånaderna en välkomnande sval temperatur, perfekt ljusintensitet och en skön lugnande dynamik. Fullt av liv och lugn.
Så har konstnären Alexandra Stratimirovic skrivit om tankarna bakom verket Berså på vård- och omsorgsboendet Karlslundsgården. Hon ville skapa ett interaktivt konstverk och inspirerats av tanken på ett fönster mot naturen. Resultatet blev ett ljusverk där lövverkssilhuetter ramar in ett skiftande ljusspel.
Ljusspelet förändras i enlighet med tre nivåer av förprogrammerade scheman. Den första nivån kontrollerar bakgrundsljuset som efterliknar dygnets olika ljusförhållanden med morgon-, dags-, och kvällsljus, nattens mörker och soluppgångs- och solnedgångssekvenser. Den andra nivån bjuder på slumpvisa ljusförändringar som efterliknar molnskuggor och ljusskimmer och den tredje nivåns lite snabbare ljusskiftningar sätts igång av verkets betraktare, genom en rörelsesensor i taket framför ljuslådan. Förhoppningen är att verket ska kännas både rogivande och levande.
Konstnär: Aleksandra Stratimirovic
Placering : Foajén på Karlslundsgården, Örebro
En vit kil i den grå plattsättningen pekar bort från Änglandaskolans matsalsfönster. En röd och flera svarta rundlar bildar ett oregelbundet mönster i kilformen. Runt den röda cirkeln kan man sitta och när det är mörkt ute är platsen upplyst av ett specialkomponerat ljus.
”Peace of mind” betyder sinnesro och Kristina Matousch och Anders Soidre har haft ambitionen att skapa en lugn plats där man kan få ro och en paus. ”Piece of mind”, som konstnärerna kallar sitt verk, kanske skulle kunna översättas som en bit av ett sinne, eller en bit av en tanke, en uppfattning, ett intellekt eller en mentalitet.
Piece of mind är tänkt att vara ”ett utsnitt” från ett abstrakt tänkande som det går att se många olika motiv i. Månens yta, kratrar, planeter, en trekantig ostskiva med hål i och en cirkelmall finns alla med som referenser.
Konstnärer: Kristina Matousch och Anders Soidre
Placering : Änglandaskolan, Ladugårdsängen, Örebro
En plats för Änglanda av Jone Kvie, 2019.
Konstnären Jone Kvie önskade skapa en plats för eleverna i Änglandaskolan att samlas tillsammans i grupper, eller som mötesplats mellan barn och föräldrar. En plats som inbjuder till samtal.
Konstverket består fem objekt i olika material och storlek – Trädet som är en ekstam utan bark, en trekantig bänk gjuten i brons med utgångspunkt i kristall/mineral, en vit marmorskiva som referens till lärandet i sig, en massiv aluminiumcylinder och en stjärna/planet av trämassa och epoxy stärkt med aluminium.
Objekten är utvalda för att ge inspiration och fungera som utgångspunkt för samtal. Varje objekt har en bakgrund, en orsak att finnas just i detta sammanhang, men sammanhanget är ej ”uppenbart” och ska heller inte vara det. Formerna ger inspiration, nyfikenhet och undran. Vad är sammanhanget mellan trädet och cylindern?
Konstnär: Jone Kvie
Placering : Änglandaskolan, Ladugårdsängen, Örebro
Ormen av Gunilla Bandolin, 2018. Foto Susanne Flink.
Ofta ser vi konsten och den plats där konsten råkar finnas som två olika saker. Det är det svårt att göra när det gäller Gunilla Bandolins konst.
Gunilla Bandolin har varit professor i både konst och landskapsarkitektur och när hon gör offentlig konst blir det ofta landskapsmanipulationer och konstverk med arkitektoniska drag. Skulpturer som är trappor, jordmassor som är upphöjda och nedsänkta, avsatser som liknar amfiteatrar eller topografiska höjdskillnader på kartor. Hon gör rumsliga platser och landskapsformationer där människor kan gå, sitta, titta, leka eller umgås.
När Norrbyskolan totalrenoverades fick Gunilla Bandolin i uppdrag att göra ett nytt konstverk till den nygamla skolan. Det passade perfekt att kommunen hade ett lager av stora gamla kantstenar i granit undanlagda i ett förråd. Av dessa murades en cirka tio meter lång ormlik mur med stora trappsteg som skapar en ny plats för eleverna på Norrbyskolan. Omkring ”Ormen” breder hela skolgården ut sig och på skulpturen kan barnen både leka och ta igen sig.
Ett stenkast bort på skolgården står också Pia Königs skulptur ”12 delar i en berättelse eller… Se UPP där nere”.
Konstnär: Gunilla Bandolin
Placering: Norrbyskolan, Örebro
Del av konstverket Tunnel till framtiden, 2018.
Tunneln till framtiden är ett kollektivt konstprojekt som genomförts tillsammans med konstnären Saadia Hussain och åtta unga från olika delar av Örebro. Ungdomarnas sommarjobb blev det konstnärliga arbetet med att omvandla en plats och med hjälp av Hussain hitta ett gemensamt uttryck för sådant som är viktigt för dem.
Ungdomarna fick arbeta fram sex symboler var. Dessa blev sedan delar av den gemensamma kompositionen på tunnelväggarna. Slutresultatet blev en kalejdoskopisk gestaltning där stencilerade mönster blandats med improviserade former. Väggarna är färgstarka och ornamentala. På en gång dekorativa och fulla av symboliska laddningar. Detaljrikedomen gör att man gång på gång kan upptäcka nya saker i målningen.
Projektet kom till efter att kommunen gjort en undersökning som visade att tunneln upplevdes som otrygg. Tunneln till framtiden är tänkt att istället vara en plats för oss alla att stanna upp i, en offentlig plats för reflektion och inspiration.
Del av konstverket Tunnel till framtiden, 2018.
The Dancer av Anna Svensson, 2017. Foto Susanne Flink.
I konstverket till Vintrosa skola har Anna Svensson valt att använda och utgå ifrån element som finns i hennes målningar och installationer. Cirkeln och zig-zag mönstret återkommer i olika former, mötet mellan det mjuka och det hårda, det vassa och det runda utgör grunden i gestaltningen. Figurerna är abstrakta och har fått sin inspiration från en del av den visuella strömning/kultur som omger barn idag.
Konstnärens intention med gestaltningen har varit att förmedla en bild och skapa ett rum för rörelse med en stark färgsättning där barnen kan gå in och uppleva en energi som inspirerar deras fantasi till lek.
Konstnär: Anna Svensson
Placering : Vintrosa skola, Vintrosa
All together and now av Lars Jonnson, 2018.
I ett träd som sträcker sig över väggarna samlas alla djur utan kategori-alla med lika värde. Den gröna färgen ligger lugn och tyst, bakom väggen bubblar grytorna när köket förbereder lunch. Djuren på väggen finns där för att öppna upp samtal om var de bor, var de kommer ifrån, om de är tama eller vilda, vad de äter, osv. Den fria djur-blandningen är ett medvetet val för att ge plats till lekfulla samtal kring alla olika sorters djur. Med olika härkomst och olika kulturer behöver vi alla lära oss att dela denna enda plats som vi har - vår jord.
Konstnär: Lars Jonnson
Placering : Skeppets förskola, Adolfsberg, Örebro
Vattenväsen av Tilda Lovell, 2018.
Den konstnärliga gestaltningen Vattenväsen, utgår ifrån Brunnsskolans
värdeord: Strömmen, Droppen, Källan, Bäcken, Tjärnen, Älven och Forsen.
Granarna vakar över den spegelblanka tjärnen i skogen. På ytan slår
näckrosorna ut, en gammal gren flyter omkring, och allt speglar sig själv till
igenkänning fast upp och ner. Under ytan lever flodpärl-musslor och sjögräs,
ett plask hörs då ett vattenväsen dyker ner i vattnet. fiskfjällen på kroppen
blänker i solen.
Bortemot entrén virvlar en fors sig fram mellan stenarna. Är det näcken som
med stråken i hand naken klamrar sig fast vid en sten? längre ner i strömmen
flyter fiolen i form av en g-klav.
I trapphuset är någon är på väg upp. Ett hårsvall och under det döljer sig ett
ansikte. Vem är det? vad är det för väsen? eller är det du och jag som har
tagit ett uppfriskande dopp? ibland ser det nästan ut som solen, ett helt annat
element än vattnets. Ovanför hänger en glänsande vattendroppe som är på
väg att falla ned på huvudet, ge klarhet till intellektet och skapa ringarna på
vattnet.
Tilda Lovell vill med Vattenväsen ge bilder av naturen som kan stimulera fantasin,
bortom det verkliga. Påminna om det som existerar under ytan, både inuti oss
och omkring oss. Det som syns är inte allt som finns.
Konstnär: Tilda Lovell
Placering: Brunnsskolan, Adolfsberg, Örebro
Gläntan av Eva Fornåå, 2018.
I en glänta i anslutning till Tybblelunds förskola möts barnen av ett rådjur, en hare, en ekorre och en grävling. Det blir en plats för de mindre barnen att upptäcka skogen och dess invånare.
Konstnär: Eva Fornåå
Placering: Tybblelunds förskola, Almby, Örebro
Power-up av Kristoffer Zetterstrand, 2018.
Serveringsrummet på Tybblelundsskolan har fått en väggmosaik, ett pixlat landskap med svävande former, bestående av lager av bilder och historier som framträder i olika skikt. Delar av mosaiken härmar det kakel som serveringsrummet i övrigt är klätt med. Temat är influerat av platsen, serveringsrummet, och i mosaiken blandas pixlade emojis som symboliserar olika sorters mat, med en uppbruten öppning i kaklet där ett landskap träder fram.
Idén med att göra ett motiv med flera olika lager och nivåer kommer också från konstnärens vilja att kombinera olika uttryckssätt i samma bild, som naturalism, abstraktion och pixelteckning.
Bilden har hämtat ikonografi från dataspel, där mat-ikoner ofta symboliserar energi -
och där samlandet av energi är en förutsättning för att klara spelet. I spelvärlden
kallas platser där man fyller på energi för "Power-ups", och därifrån har
konstnären hämtat titeln. Mosaiken kan bidra med energi till eleverna, och till en god aptit.
Konstnär: Kristoffer Zetterstrand
Placering: Serveringsrummet, Tybblelundsskolan, Almby, Örebro
The Aurora av Raha Rastifard, 2017.
Du vet sådana där bokmärken som har ett 3D-motiv, där ett djup ser ut att öppna sig mellan förgrund, bakgrund och mellangrund bakom plastytan? I Raha Rastifards verk The Aurora öppnar sig ett djup på samma sätt, men här är det ett stort abstrakt landskap i panoramaformat som breder ut sig över bänkraderna i en korridor på Norrbyskolan.
Framträdande i bilden är geometriska former som Rastifard lånar från persisk arkitektur. De här formerna är ett återkommande inslag i Rastifards konst. Bland annat kan man se ett ljusverk av konstnären på Norsborgs tunnelbanestation i Stockholm, där ett liknande mönster projiceras på bergväggen. På Norrbyskolan ser vi de geometriska formerna mot en slöjig bakgrund i skiftande blå och rosa toner där vad som ser ut som gula, gröna och vita norrskensflammor kastar sig fram.
Raha Rastifard är en iransk-tysk konstnär som har utbildat sig vid Nationella konstuniversitetet i Teheran, Freie Universität i Berlin och Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Hon arbetar med måleri, grafiska tryck och installationer så väl som foto och video. Hon ser på konst som något som trotsar nationella och kulturella gränser och har själv ställt ut på internationellt ansedda institutioner som Pergamonmuseet i Berlin och Victoria & Albert Museum i London så väl som på många gallerier runt om världen.
Konstnär: Raha Rastifard
Placering: Norrbyskolan, Örebro
The Aurora av Raha Rastifard, 2017.
Fullriggare av Ragnhild Alexandersson, 2017.
Sörbyskolan har i samband med ombyggnationen fått ett nytt konstverk vid sin huvudentré. Konstverket Fullriggare föreställer något slags fantasidjur som ser ut att stå och drömma. Det är ett klappvänligt konstverk som även bjuder in till lek.
Ragnhild Alexandersson är utbildad på konstfackskolan i Stockholm och vid konsthögskolan i Stockholm. Hon finns representerad vid Moderna Museet i Stockholm och Röhsska museet i Göteborg. Hon har ett stort intresset för geologi och arternas ursprung vilket ges uttryck i hennes skulpturer.
Konstnär: Ragnhild Alexandersson
Placering: Sörbyskolan, Sörby, Örebro
Konstnärgruppen R A K E T A har till förskolan Regnbågen gjort ett verk i tre delar som alla strålar ut från från skogen och träden runt knuten: skogen och träden som fanns på platsen innan skolan byggdes. Under hösten 2017 träffade R A K E T A några av förskolan Regnbågens barn under en serie workshops med eget skapande och där delar av processen finns med i ett ljudverk som installerats i en av matsalarna på förskolan. Ljudverket består av ljud från skogen och barnens egna berättelser om konstprojektet. R A K E T A har även gjort flera fotografiska konstverk. I de båda matsalarna har nio stycken takplattor bytts ut till fotografier som monterats på ljuslådor. Konstverket blir som ett fönster i taket. Den konstnärliga gestaltningen skapar en plats för samtal om allting runtomkring - eller en vilsam och kontemplativ plats.
R A K E T A är en konstnärsgrupp som har gjort flera konstnärliga gestaltningar på, och tillsammans med, förskolor och skolor. R A K E T A driver interdisciplinära samarbeten och projekt inom konst, design, arkitektur och digitala media både i Sverige och internationellt sedan år 2000.
Konstnär: konstnärsgruppen Raketa
Placering: Regnbågens förskola, Bettorp/Lillån, Örebro
Rinnande Mönster av Roland Persson, 2017.
Roland Persson har med sitt konstverk Rinnande mönster velat skapa ett tydligt blickfång i Stortorgets östra del. En symfoni av färger i ordnad villervalla och stort i omfång. Verket består av bemålad brons, som har mycket lång hållbarhet, och är på håll förväxling likt riktigt tyg. Bronsen har tygmönster från när och fjärran. De är valda för att vara igenkännbara för människor från olika platser och kulturer. Verket har för avsikt att ge platsen ett mjukt anslag och vara ett monument över människor och samhälle igår, idag och imorgon samtidigt som det har mycket av tillfällighet över sig. Ett monument över människorna som befolkar staden, lite i motsats till många andra monument som symboliserar makten.
Konstnär: Roland Persson
Placering: Stortorget, Örebro
Ljuskonstverket Huset drömmer av Thomas Elovsson och Peter Geschwind, 2017.
Konstnärerna har velat skapa en fiktion runt huset – hur hade huset kommunicerat om det hade varit en organism som återspeglade verksamheten inuti huset genom att använda fasaden som yta för detta? Teater, sport, diskussionsträffar, biblioteksbesök, musikutövande har transformerats till abstrakta bilder och animationer som spelas upp på ett rutnät av ledlampor på Tegelbrukets fasad.
Kostnärerna ser att ljusväggen kanaliserar den energi som strålar ut från de verksamheter som sker inne på Tegelbruket och på så vis kommer huset självt till tals i kortare sekvenser och i collageform. Som betraktare finns saker att upptäcka över tid, en historia att bygga som sker genom att man ser olika sekvenser vid olika tidpunkter på dygnet.
När man kör förbi Tegelbruket eller närmar sig byggnaden dyker bilder upp på fasaden utan förvarning. De är kvar där för några minuter för att sedan sömnlöst förändras. Konstnärerna vill frammana en situation där byggnaden plötsligt börjar leva. Upplevelsen kan påminna om en byggnad som harklar sig eller hostar och som sedan får kontroll över sina uttryck för att sedan försvinna igen.
Det kan upplevas som en kort och oannonserad föreställning – som en match, ett trick eller som att "Huset Drömmer".
Konstnärer: Thomas Elovsson och Peter Geschwind
Placering: Tegelbrukets fasad, Markbacken, Örebro
Örebro variations av Tania Ruiz Guiterrez, 2017.
Konstnären Tania Ruiz Guiterrez har under flera år besökt Örebro för att undersöka stadens rörelse från centralstation till Järntorget på uppdrag av Örebro kommun. Konstnären har utifrån det skapat ett videokonstverk som använder sig av förstärkt verklighet.
I fyra videopromenader, Exil, Språk, Minne, Förflyttning, leds vi igenom stadsrummet från centralstationen till Järntorget. Åskådarna blir deltagare som har möjlighet att matcha gångsträckan i sina mobiltelefoner eller på sina surfplattor medan de går. Hörlurar rekommenderas för att lättare uppfatta ljudbandet som innehåller originalmusik och viskande samtal, fiktiva eller verkliga, avsedda att frammana och spegla banden mellan språk och plats.
Tittarna kan först få intrycket att de filmar snarare än betraktar. Men gradvis börjar andra tider och andra platser överlappa varandra. Staden blir ett collage, en plats genomkorsad av andra platser. Tittaren kan när som helst stanna och sedan starta om filmen och den samtidiga promenaden.
Stadspromenaden kan på så vis uppfattas som en motståndshandling som uppmuntrar till långsammare gång, tillåter oss att ta det lugnt och vara planlösa och på så vis underlätta samtal, tystnad, nyfikenhet och vänskap. Örebro Variations är föreställningen om att dessa fönster också har kraft att föra oss närmare nuet och platsen där vi befinner oss.
Konstnär: Tania Ruiz Guiterrez
Glaskonstverket Fantasiskogen av Marcus Ivarsson och Anna Törrönen.
Fantasiskogen är ett glaskonstverk i två upplagor med variationer mellan upplagorna.
Verket består av 48 digitalt tryckta fönsterglas per förskola som tillsammans bildar en enhetlig bild.
Den övre fönsterraden har skjutluckor vilket innebär att vissa delar av Fantasiskogen är rörliga. Genom att skjuta upp fönstret bildas nya överlappningar, svansen byter ekorre och former möts.
Verket är skapat med barnperspektiv och kan upplevas på olika sätt i olika ljusförhållanden och från olika positioner. I verket syns olika djur, målade ytor, kollage, teckning och färgrika former. Formerna varierar i graden av transparens, mellan dem finns springor där barnen kan titta ut på förskolans lekplats. När solen skiner på verket kastas färgrika reflektioner på balkonggolv väggarna skiftar i färg. Utifrån syns verket som en lång bild. Synligheten varierar beroende på ljusförhållanden och tid på dygnet.
https://soundcloud.com/linda-wallenberg/nar-tva-konstnarers-varldar-mots
Konstnärer: Marcus Ivarsson och Anna Törrönen
Placering: Balkongglas på Karlslund och Ökna förskola, Örebro
"Se mig - jag ser dig" av Maria Ängquist-Klyvare, 2017.
Konstnären Maria Ängquist Klyvare har tillsammans med elever på skolan gjort ett konstverk till de två entréerna som heter "Se mig - jag ser dig", en glasmosaik föreställande tio ögon. Ögonen är en slags ögonselfies som eleverna har tagit av sina egna och varandras ögon som konstnären har omvandlat till en mosaik av mångfald. Örebro konsthall har samarbetat med ARTKod för att stärka elevernas delaktighet under hela processen med den konstnärliga gestaltningen, från idé till genomförande.
Konstnär: Maria Ängquist-Klyvare
Placering: Lillåns skola, Lillån, Örebro
Bank Public av Lilian Bourgeat, 2016.
Banc Public är en överdimensionerad parkbänk ca 2,5 gånger större än en vanlig. Vanligtvis är det inget särskilt med att sätta sig på någonting som lämpar sig för vila i städer och landskap, men detta enorma objekt ger betraktaren en utmaning. I relationen mellan verk och betraktare spelar landskapet en viktig roll: det fungerar som en teaterscenografi i stadsmiljön med dess omgivande proportioner och relationer i förhållande till bänken. Storleken på parkbänken skapar en visuell problematik som belyser vardagliga föremål. Trots verkets storlek kan människor sitta på den som vanligt och ta en paus medan de tittar på världen från ett nytt perspektiv.
Konstnär: Lilian Bourgeat
Placering: Henry Allards park, Örebro
Dag och Natt, Sommar och Vintern av Mari Rantanen.
Målet var att skapa en upplevelse av den blommande grönskan och ljuset som leker i trädgården och som fortsätter in till byggnaden året runt. Konstnären ville gestalta ett konstverk med en positiv och optimistisk utstrålning samtidigt som det ger ett samlat intryck. Det skulle generera ljus och energi för personal och boende dygnet runt. Det är ofta samma personer som dagligen besöker de fyra olika matplatserna. Konstnären ville därför formulera ett mångfaldigt verk med olika lager av visuell information genom vilken man kan upptäcka nya saker under tidens gång. Varje matplats fick sin egen färgskala och delvis sitt eget formspråk för att skapa en varierande miljö. Det var också viktigt att matplatserna fick sitt eget utryckt för att hjälpa besökare och boende att orientera sig. Färgerna genererar värme: gul-orange som ska var dom transparenta delarna, och olika gröna och röda nyanser som är både transparenta och opak samt ljus rött och blå violetta nyanser som kommer vara opaka ytor. Resultatet är ett öppet formspråk med en energi givande och upplyftande färgskala.
Konstnär: Mari Rantanen
Placering: Trädgårdarna, Boglundsängen, Örebro
Kronan av Meta Isæus-Berlin.
Centralt placerad i foajén till Trädgårdarna står konstverket Kronan. Det är en fontän med ett ovanligt tilltal. En gigantisk kristallkrona kröner den och ljud och ljusspeglingar samspelar för att skapa ett rum med stimulans för sinnena. Vatten skänker ro och vila. Brunnen är 80 cm hög, så vattenytan är upphöjd till 60 cm, så den som är rullstolsburen kommer nära vattenytan. Förhoppningen är att det fungerar som ett stimulerande rum där man kan sitta länge och få energi.
Konstnär: Meta Isæus-Berlin
Placering: Trädgårdarna, Boglundsängen, Örebro
På knä av Lena Cronqvist.
En av Lena Cronquist flickor har fått en permanent placering på Karolinska skolans gård i samband med att skolan byggdes om. Lena Cronqvists bildvärld är en säregen sådan, ofta befolkad av flickor som visar både styrka, svaghet, kaxighet och osäkerhet. Konstverket har snabbt blivit adopterat utav skolan och flickan som konstverket föreställer har fått namnet Karrolina av eleverna.
Lena Cronqvist är född 1938, utbildad vid Kungliga Konstakademien i Stockholm 1959-64. Hon bor och arbetar i Stockholm och på Koster i Bohuslän.
Konstnär: Lena Cronqvist
Placering: Karolinska skolans gård, Örebro
Prylar, grejer, mojänger och grunkor av Kristina Lindberg.
Konstverket kan liknas vid en pussel och formbräda, där barnet ska passa in rätt form i rätt hål. Men med det stora undantaget att här finns inga rätt eller fel, utan handlar om att upptäcka nya former i verket när man tittar eller känner på det, och att hitta ett språk eller ett ord för att uttrycka det man ser. Objekten eller redskapen som de liknar, är rena fantasifoster och det är betraktaren som avgör huruvida det man tittar på är köksredskap, verktyg, trolleriredskap osv. På det sättet förlängs och avslutas verket i betraktarens blick.
Kristina Lindberg har arbetat mycket med vad form är och hur den uppstår i relation till t.ex mänskligt arbete. Inom den kontexten har en av vår tids största förändringar varit speciellt intressant -övergången från industri till informations samhälle.
Konstnär: Kristina Lindberg
Placering: Lars Wivallius förskola, Baronbackarna, Örebro
Let's play and sing av Giovanna Aguirre Jonnson. Foto Susanne Flink.
På förskolans uteplats finns två enfärgade kuddar, brevid står en gräshoppa som man kan sitta på och leka med. Gräshoppan är gjord i trä och ser ut som en figur ur en bilderbok, kanske har den just hoppat fram för att vara med under en sagostund. Med enkla former skapas en plats som känns både mysig och som bjuder in till samling, tillåter barnen och personalen att fantisera, ger en myskänsla och lockar till lek.
Konstnär: Giovanna Aguirre Jonnson
Placering: Förskolan Klöverängen, Lillån, Örebro
WOW BARN av Veronica Brovall, 2016.
I konstverket gör två stora och seriefigursliknande händer gester som vi alla har sett och använt oss av. Gesterna är så välkända att vi kan uttrycka oss med hjälp av dem istället för med ord. Vinst, förlust, ”gilla”, sanning och osanning kan alla uttryckas med en tumme upp. Flätorna som slingrar sig kring den övre armen är också en form som alla kan känna igen. De har använts som detaljer i kläder och bruksföremål. Att fläta någons hår är en intim handling. Orden i skulpturen är både dekorativa och högljudda. Likt graffiti kan de upplevas som både irriterande och vackra. WOW BARN tar avstamp i en klassisk skulpturtradition och ifrågasätter lekfullt den samma. Skulpturen är interaktiv och uppmuntrar både barn och vuxna att närma sig konsten och aktivt umgås med den.
Konstnär: Veronica Brovall
Placering: Ervalla Förskola, Ervalla
Mirage 1 av Ida Pettersson, 2016.
Mirage 2 av Ida Pettersson, 2016.
När jag fick förfrågan att göra ett verk till Mariebergs förskola tänkte jag direkt på en särskild händelse som jag fått berättad för mig av min mormor. Den utspelade sig inte långt härifrån en sommardag 1935 vid Vänerns strand. Det var en alldeles särskilt varm dag vid stranden när hon plötsligt fick syn på ett stort skepp borta vid horisonten. Skeppet kom sakta närmare och hon kunde se att besättningen la i roddbåtar för att ro i land, men så plötsligt var hela skeppet och besättningen försvunna. En möjlig förklaring till detta märkliga fenomen är att det var en hägring, ett optiskt fenomen som skapar förskjutna speglingar av föremål som befinner sig på långt avstånd från betraktaren. De uppstår när solens strålar böjs på grund av jordens krökning eller i krocken mellan varm och kall luft. Föremålen kan upplevas närmare än var de är eller se ut att sväva fritt i luften. Ordet för hägring på både engelska och franska är Mirage och kommer från latinets mirari som betyder att titta på och att förundras över.
Just denna lust att väcka nyfikenhet och skapa förundran var också något jag fann när jag besökte Mariebergsskolan. I taket hängde fantasifulla kransar som glittrade av guld och silver och på väggarna fann jag stora uppsatta papper färdiga att måla så fort andan föll på. Jag gillar denna fria kreativitet som visar stor respekt och förtroende för barnens egen kraft.
Mirage 1 och 2 är en blänkande magisk dagdröm som ständigt förändras både i utseende och i innehåll. Verken är tänkta att användas som startskott för att skapa historier och väcka barnens skaparglädje och fantasi. Med hjälp av solens ljus förändras verken över dagen och årstiderna. De många detaljerna gör att det hela tiden finns något nytt att upptäcka.
Konstnär: Ida Pettersson
Placering: Mariebergs nya förskola kapprum och matsal, Örebro
Nötter är gott av Anna Molander. Foto Susanne Flink.
Konstnär: Anna Molander
Placering: Hagaby gruppboende
Silverlinjen av Lena Ignestam och Carina Zunino, Zunino Ignestam Studio. Foto Susanne Flink.
Konstverket Silverlinjen speglar det mänskliga behovet att utmana det jordiska, tyngdkraften och kroppens begränsningar, för att uppnå känslan av det storslagna och det upplyftande. Titlen Silverlinjen refererar till ordspråket Every cloud has a silverlining. Silverlinjen består av Porten vid ingången som utgår från skatearnas rörelsesmönster och Vulkanen, med sitt rökmoln på toppen, som förbinder skateparkens urbana landskap med himlens universum.
Konstnärer: Lena Ignestam och Carina Zunino, Zunino Ignestam Studio
Placering: Örebro skatepark, Drottningparken, Örebro
Senast uppdaterad:
Publicerad:
Berätta vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss.
Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av webbredaktionen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Du har nu hjälpt oss att förbättra orebro.se.
Örebro konsthall
Telefon: 019-21 49 00Politiskt ansvar
Telefon: 019-21 10 00
Öppettider: Vardagar kl. 8–16.30
Besöksadress: Näbbtorgsgatan 10
Öppettider: Vardagar kl. 10–16
E-post till servicecenter