Gå till innehåll

Här hittar du Örebro konsthalls tidigare utställningar. Utställningarna är sorterade på invigningsår.

2023

Sara Wallgren - Drawing a Breath

2 september – 14 januari 2024

Konstnären Sara Wallgren (f. 1981, Örebro) har ett av de mest intressanta konstnärskapen i Sverige idag. Hon är en tecknare som fascineras av faktumet att ljud är osynligt. Genom att teckna och visualisera ljud, skapar Wallgren spår av dess existens genom abstrakta mönster i skimrande grått. I utställningen Drawing a Breath, närmar sig konstnären temat andetag som utforskas i ljud, installation och video men även skulptur och teckning. Med ett systematiskt, monumentalt och samtidigt skört uttryck, vävs verken samman med referenser till meditation och musikhistoria. Separatutställningen är Sara Wallgrens mest omfattande och visar ett 40-tal konstverk där flera är nyproducerade.

I Wallgrens teckningsvärld ryms ljud och musik. Det kan handla om dokumentation av ljudfrekvenser som analyserats med ett spektrogram. Andra material eller förlagor hon använder i sin praktik, är redan existerande ljud som manipuleras. Ofta går hon längre i sitt utforskande av ljud och skapar fysiska objekt – kroppar, för ljudet att existera i eller färdas i. Verket Mollis Spiritus (2023) är ett exempel på det och där Wallgren samplat ljud från olika meditations-övningar. I installationen Voice Materialized II (2023), har tema andetag också använts som en metod i själva tillblivelsen av verket. Här har konstnärens egna andetag påverkat vågrörelsens linje. Wallgren intresserar sig för hur andning påverkar kroppen vilket videoverket Inhale Exhale (2023) utforskar i samarbete med dansaren Alicia Kerrolf där även rörelse, röst och ljud tillförs.

Foto: Robin Åhlgren

Centralt för utställningen Drawing a Breath är den storskaliga installationen Ljudet, rösten, luften, platsen (2023) som upptar hela den inre hallen. Den består av ett oktagonalt rum, ett ljudverk och åtta högtalare. Installationen är inspirerad av körverket Spem in alium från 1573 av den engelske renässanskompositören Thomas Tallis. I samarbete med kompositören Joe Cave utforskar Wallgren sångens relation till den omgivande arkitekturen som kropp för ljud, liksom andetagens förkroppsligande genom sången. Ljudet, rösten, luften, platsen är en alldeles unik ljudupplevelse. Beroende på vart hen står i det oktagonala rummet så hörs och uppfattas ljudet olika, innan sången totalt tar över rummet då alla stämmorna går samman.

Precis som titeln beskriver, handlar utställningen Drawing a Breath om att teckna andetag och samtidigt utforska vad ett andetag kan vara. Speciellt för utställningen på Örebro konsthall har konstnären försiktigt börjat arbeta med färg och därmed frångått sin tidigare färgskala i nyanser av grått. Återkommande är idag färgen korall som löper som en röd tråd och binder samman hela utställningen. Den finns i akvarellpappret, i väggfärgen och i ramarna vilket kan avläsas som olika skikt av kropp där besökaren får uppleva ett stillsamt ljudlandskap komponerat av konstnären Sara Wallgren.

https://sarawallgren.com/

Magnus Thierfelder Tzotzis - En krypande känsla

10 juni – 20 augusti

Sommaren 2023 presenterades Magnus Thierfelder Tzotzis utställning "En krypande känsla" på Örebro konsthall. I Thierfelder Tzotzis världsordning är verkligheten såsom vi ser och väljer att se den in- och utvänd. Genom att nyttja språket och rummens böjliga karaktär är utställningen en berättelse om en tidsanda. Det är med till synes enkla medel som vardagliga objekt och symbolers ursprungliga betydelse förskjuts för att skapa meningsfullhet. Utställningen rymmer framställningar om staden som en plats för det gemensamma sett i ett annat ljus, genom exempelvis kajornas perspektiv. Bildliga situationer ställer vår automatiserade läsning av tillvaron på ända och ger utrymme för känslorna: uppgivenhet och förtröstan men också den magi som finns överallt i kring oss.

Magnus Thierfelder Tzotzis bor och verkar i Malmö. Han har tidigare ställt ut på bland annat Moderna museet, Malmö Konsthall och Bonniers Konsthall och utför flertalet konstnärliga gestaltningar runtom i Sverige. I Kulturkvarteret kan man ta del av det permanenta verket "Den kultiverade kajan", bestående av tre skulpturala delar på bibliotekets första och andra våning samt på taket.

https://www.magnusthierfelder.com/

Foto: Robin Åhlgren. Foto bild 2: Magnus Thierfelder Tzotzis

Signe Johannessen - Uppståndelsen i Kvarntorp

1 april – 28 maj

1949 gjordes ett märkligt arkeologiskt fynd vid Kvarntorp utanför Kumla. Benbitarna som hittades tillsammans kom från olika arter. Skallen verkar ha tillhört en medelålders kvinna, men käken från en hund, en benbit kom från häst, en grisfot, en koskuldra, och revben med oidentifierat ursprung. Fyndet fick vila i Historiska museets arkiv, men har fortfarande inte visats på museet eftersom berättelsen om det är oklar.

I Signe Johannessens nya separatutställning Uppståndelsen i Kvarntorp blir det förbryllande fyndet en propeller för en polyfoni av enhörningar, varulvar och andra hybrida och gränsöverskridande kroppar. Bland storskaliga skulpturer och nya videoverk möter vi den rykande slagghögen Kvarntorpshögen, som ett spekulativt kulturminne och utgångspunkt för en berättelse om 1900-talets accelererande strävan efter ny energi.

Som en röd tråd genom utställningen löper den unga flickan. Hon är en portal till de förtrollade världarna, och genom hennes blick trotsas rationella upplysningsideal, arkivets rigida struktur och samtidens mani av att mäta. Allt med en förtröstan i den förtrollande leken, och i det vi ännu inte vet.

Foto: Robin Åhlgren

Hätila Ragulpr/Hjärtliga gratulationer

11 februari–19 mars

Hätila Ragulpr eller Hjärtliga gratulationer är en utställning med verk ur Örebro kommuns konstsamling. Med inspiration av Öyvind Fahlströms manifest för konkret poesi från 1953, är utställningen en hyllning till Örebros brokiga och rika konstsamling. Urvalet har vuxit fram i en kollektiv process med konsthallens medarbetare och uppvisar olika möjliga blickar på samlingen. I konkretismen ses språket och dess beståndsdelar, orden och bokstäverna, som ett material i sig med oändliga möjligheter och riktningar likt hur ett improviserat jazzstycke kan framföras. Samlingsutställningens uppbyggnad leker också med utställningen som form och lämnar utrymme för att skapa egna fria associationer och tematiska kopplingar.

“Hätila Ragulpr på fåtskliaben” är ett citat ur A.A. Milnes saga om Nalle Puh. Det är texten som Uggla hjälpt Nalle Puh att skriva på I-ors födelsedagskort. Uggla menar själv att det står: Hjärtliga gratulationer på födelsedagen, och så är han också, enligt honom själv synnerligen lärd och klok.

Foto: Robin Åhlgren

2022

If I could kill time to save eternity

25 november – 29 januari

Gylleboverket

I utställningen på Örebro konsthall består gruppen av konstnärerna Etta Säfve och Jona Elfdahl som tillsammans med ett stort antal medverkande har arbetat undersökande i ett fältarbete och varande på platsen på den gamla byggskroten i Skåne där Gylleboverket har sin bas. Bland den övervuxna skroten har de under månader undersökt ritualer, besvärjelser och det performativa som transformativ kraft. Utställningen som presenteras på konsthallen består av en videoinstallation och ljudverk.

Kanske är utställningen ett löfte om att förbinda sig med världen, eller en kärleksförklaring, till det vi bär i oss och det som bär oss i sig. Till kraften i att älska. Till livet som vill leva.

Foto: Robin Åhlgren

Om Gylleboverket

Gylleboverket är både en konstnärsgrupp och en plattform för samtida konst och kultur med bas i en gammal industribyggnad på landsbygden i östra Skåne. De verkar i spänningsfältet mellan konstnärliga & performativa praktiker. Här möts konst, performance, konstfilm och filmkonst, djupekologi, permakultur, ekopedagogik liksom det rituella och det vetenskapliga fältet.

”Vi försöker förstå naturen genom vår egen natur. Utforskar vår förankring i världen och alla våra komplexa relationer till den. Vi är intresserade av att utforska rituell närvaro och vad det skulle kunna innebära. Riter och besvärjelser som ett löfte om att förbinda sig med världen. Det performativa och konstens tarnsformativa potential, som en kraftplats för föndring och förankring.”

what comes after certainty

17 september–13 november

Jone Kvie

Örebro konsthall presenterar what comes after certainty med Jone Kvie. I verket med samma namn som utställningen kröns ett obearbetat stycke carraramarmor av en meteoritiskt svarvad onyx. Två delar av samma sten har satts samman för att spegla sin egen parallellmönstrade teckning. Marmor formas djupt ner i berggrunden medan onyx uppstår till följd av grund- och källvatten som letat sig in i grottor och hålrum och droppat ner från stalaktiter och stalagmiter. Den sägs bära på helande egenskaper som att skapa lugn och visshet i oroliga tider.

Foto: Robin Åhlgren

Det återhållna skulpturala landskapet i what comes after certainty består av brons, marmor, betong och onyx. Genom dessa tunga och eviga material skapar Kvie fysiska manifestationer likt samtida ruiner, som kvarlämningar av människans olika försök att förstå sin plats i det oändliga universum.

Till utställningen skapas också ett helt nytt verk där Kvie har utgått från lokalt bruten marmor från Glanshammar. Skulpturen är en omtolkning av en antik ruin i Rom och kommer att bli ett permanent verk längs med Lilla å efter utställningens slut. Kvie är född i Stavanger, Norge och numera bosatt och verksam i Neapel, Italien.

Jouissance

18 juni–4 september

Nathalie Djurberg & Hans Berg, Martha Edelheit, Diana Sofia Lozano.

Örebro konsthall presenterar Jouissance med Martha Edelheit, Diana Sofia Lozano, Nathalie Djurberg och Hans Berg. Utställningen bjuder på kroppar, knoppar och verk om njutningens komplexa natur. Den franska termen Jouissance försöker fånga det överskridande tillstånd av förhöjd livskänsla som både förmår skapa lyckorus och väcka känslor av olust och skam.

Foto: Robin Åhlgren

Genom installationer med leranimation, musik och skulptur skildrar Nathalie Djurberg (f. 1978, Sverige) och Hans Berg (f. 1978, Sverige) en ocensurerad undermedveten värld. Videoverket Worship (2016) spelar upp ett rollspel mellan kropp och objekt där gränsen mellan begär och det begärliga tycks upplöst. Deras bildspråk leker med populärkulturella banaliteter och speglar en fetischorienterad samtid med ett uttryck som tangerar det absurda.

Martha Edelheit (f. 1932, USA) har sedan början av 1960-talet avbildat nakna, erotiska, tatuerade kroppar i porträtt och i monumentala väggmålningar. Kroppen utgör det måleriska material som hon fångar i sitt naturliga tillstånd. I Edelheits målningar är kroppen en sinnlig plats för njutning och rekreation. När de först visades i New York på 1970-talet blev de avfärdade av den mansdominerade konstscenen, men idag utgör de en central del av vår gemensamma konsthistoria.

Diana Sofia Lozano (f. 1992, Colombia) skapar hybrida växtskulpturer, på samma gång inbjudande sensuella som giftiga och vassa, som breder ut sig i ett eget performativt universum. Lozanos konstnärskap kännetecknas av en fascination för växters potenta kraft och skönhet, liksom för naturen som en geo- och identitetspolitiskt laddad spelplats. Verken både härmar och återskapar fortplantningens komplexa system, belyser genmodifierade misslyckanden och kritiserar naturvetenskapens könsbestämmande kategoriseringssystem.

Jouissance var en del av OpenArt 2022.

Bluet

26 mars–29 maj

Foto: Robin Åhlgren

Bluet är ett möte mellan Lina Bjernelds målningar och Susanna Jablonskis skulpturer. Två konstnärskap som förenas av att förmedla och spegla existentiella tillstånd bortom språket och som genom sina respektive praktiker för dialog med rum och platsers ursprung. Där Bjernelds figurativa målningar skildrar psykologiska skeenden skapar Jablonski skulpturala poetiska ögonblickssituationer av varandet. Med avstamp i byggnadens historia som bank, närmar sig Jablonski och Bjerneld i utställningen Bluet frågor om tid, ägande och värde. Vi möter ett urval av äldre och nyproducerade verk som tillsammans förvandlar rummen till visuella klangrum. En duett i blått.

I Bjernelds nya målningar undersöker hon bilder som speglar olika tillstånd som att ha pengar eller avsaknad av pengar skapar. Människovärde sätts i relation till det abstrakta i pengars natur och dess sammanbundenhet med makt och frihet. Monumentalmålningen Himlavalvet kom till genom en vilja att jobba med ett motiv utan fasta förhållanden och för Bjerneld blev det en anledning att lyfta blicken från marken. ”Färg är alltid under förhandling i en måleriprocess, men genom att endast arbeta i en färg, i detta fall den blåa, kan färgen istället bli ett eget tillstånd.” Himlen har fyllts av vimplar, flaggor, spjut och trumpeter men utanför bilden anar man ett pågående kaos.

I Jablonskis skulpturala värld förs material av olika betydelsebärande karaktärer samman till nya entiteter, somliga både bokstavligt och bildligt bärandes på varandra. Utanför det gamla bankvalvet står en skulptur i cirkulärt formad mässingsplåt med bredd anpassad efter längden på de pappershanddukar som pressats samman inom cirkeln. Pappershanddukar – av det slag som vanligtvis används på offentliga toaletter – är återkommande material i Jablonskis skulpturer. I sin praktik använder hon ofta objekt och material med tidigare förutbestämda värden för att genom verken ifrågasätta hur vi värderar vår omgivning. Det förflutna, såsom det formas och transformeras genom tiden bärs fram av dessa olika materialiteter. Skulpturerna för ett pågående samtal med historien och det självbiografiska såväl som med varandra och platsen de intar.

Om konstnärerna

Lina Bjerneld, f. 1979, bor och verkar i Stockholm. Hon examinerades 2008 från Kungl. Konsthögskolan i Stockholm där hon för närvarande arbetar som lektor. Senaste utställningar innefattar Bonniers konsthall och en solopresentation på Konstakademien. Hon finns bland annat representerad i samlingar på Moderna Museet och Malmö Konstmuseum. Bjerneld arbetar parallellt med forskningsprojektet Institutet av reproducerbarhet finansierat av KKH.

Susanna Jablonski, f. 1985, bor och verkar i Stockholm. Hon tog sin masterexamen i fri konst vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 2017. Susanna Jablonski har ställt ut i en rad kontexter, både som konstnär och som ljudkompositör, bland annat på Kalmar Konstmuseum, Bonniers Konsthall, Revolver Galeria, Lima, Luleåbiennalen (2020 & 2018) och Marabouparken konsthall. Hon finns representerad i Moderna Museet och Statens konstråds konstsamlingar.

Stretch the Living

15 januari–13 mars

Foto: Robin Åhlgren

Utställningen Stretch the Living väver samman fotografi, skulptur och video av konstnären Sophi Vejrich till en mångbottnad berättelse om antihjältar, mentala tillstånd och hopp i de mörkaste hörnen av att vara människa. Den tar sin början i en serie verk från 2019 med den övergripande titeln A Leak in the Underworld, en parallell värld där igenkännbara element och kulturella referenser skruvas runt och får ny betydelse och mening. Sorg beskrivs i en del av verken som ceremoniella akter och det abstrakta elementet luft frambesvärjs av verktyg som solfjädrar, flöjter, pruttkuddar och andning. I Vejrich rumsliga iscensättning blir det absurda de existentiella frågornas självklara hemvist.

Vejrich är utbildad på Kungliga konsthögskolan och bosatt och verksam i Stockholm. Större separatutställningar inkluderar Linköpings konsthall, Borås konstmuseum och galleri Engström och hon har deltagit i grupputställningar på Liljevalchs, Moderna museet såväl som flertalet i Tokyo, Japan. Till våren 2022 är hon också aktuell med en soloutställning på Galleri Thomas Wallner.

Konstnären Sophi Vejrich hälsar välkomna till utställningen Stretch the Living

På Youtube kan du se filmen.

Konst på minuten: Pink Palace - the Sailor Version

På Youtube kan du se filmen.

Scenpoeten Michael Horvath Dahlman tolkar utställningen Stretch the Living

På Youtube kan du se filmen.

2021

Le Rond Universel

30 oktober–2 januari

Konstnärer

Sten Eklund, Lisa Jeannin, Jonas Nobel, Bella Rune, Rolf Schuurmans, Karl-Axel Pehrson, Katja Pettersson och Christine Ödlund.

Curator

Jun-Hi Wennergren Nordling

I utställningen Le Rond Universel, utforskar konstnärskap från olika epoker naturens mystik, element och krafter. Utställningen har lånat sin titel från videoverket med samma namn av Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans från 2012. I filmen möter vi en lysmask som fått röst av en 6-åring och dennes existentiella utläggning om skapelsen, tiden, universum och om sin egen plats i världsalltet. På samma sätt tar sig utställningen an ett mikro- och makrokosmosperspektiv på tillvaron och utgör i sig en egen parallell värld uppbyggd av måleri, skulptur, film och teckning, rumsligt orkestrerat för att ge nya möjliga utblickar på vår gemensamma samtid.

Ta del av utställningen digitalt

Konstnären Lisa Jeannin berättar om konstfilmen Le Rond Universel

På Youtube kan du se filmen.

Konstnären Katja Pettersson berättar om sitt konstverk Elementen

På Youtube kan du se filmen.

Konstnären Jonas Nobel pratar om sina verk i utställningen

På Youtube kan du se filmen.

Konstnären Bella Rune pratar om sina skulpturer

På Youtube kan du se filmen.

Kosmologen Jonas Enander tolkar konstfilmen Le Rond Universel

På Youtube kan du se filmen.

Del LaGrace Volcano - LOVE LUST LEGACY

28 augusti - 24 oktober

Konstnären och aktivisten Del LaGrace Volcano, f. 1957 i Kalifornien, bosatt i Sverige sedan 2006, har under flera decennier byggt upp ett unikt och mångfacetterat konstnärskap som utmanar våra föreställningar och vidgar våra erfarenhetsvärldar. Del LaGrace Volcano arbetar huvudsakligen med fotografi och film och räknas som en av de stora pionjärerna inom queer konst. Hens bildvärld innehåller referenser till både konsthistoria och populärkultur och kombinerar ett dokumentärt och ett teatralt iscensatt fotografi.

I utställningen LOVE LUST LEGACY på Örebro konsthall visar Del LaGrace Volcano ett urval av fotografi och film som undersöker föreställningar om kön, kropp och identitet. De fotografiska verken spänner över hela Volcanos 40-åriga karriär med nedslag från olika platser och personer med dess inneboende berättelser. Volcanos fotografier ger visuell röst åt de som blir avporträtterade och utmanar fördomar, rådande normer och stereotyper. Resultatet är personliga och ocensurerade porträtt av queera kroppar där vi får möta kärlek, lust och mod.

Utställningen LOVE LUST LEGACY på Örebro konsthall är den största presentationen av Del LaGrace Volcanos konstnärskap som visats i Sverige. Premiärutställningen i Örebro konsthalls nya lokaler intill det nybyggda Kulturkvarteret är en lustfylld hyllning till mångfald och öppenhet.

LOVE LUST LEGACY öppnar under Nerike Pride som firar 50 år sedan den allra första Prideparaden i Sverige ägde rum i just Örebro 1971.

Biografi

Del LaGrace Volcano, född i Kalifornien 1957. Volcano är en av pionjärerna inom queert fotografi. Del LaGrace Volcano studerade fotografi vid San Francisco Art Institute 1979 – 81 och tog senare en master i fotografi vid University of Derby 1992.

Som Della Grace / Del LaGrace Volcano har hen producerat fem fotografiska monografier: varav den senaste är Femmes of Power, 2008, den första fotografiska monografin som firar queera och alternativa uttryck av femininitet i USA och Europa.

Sedan 2006 är Del LaGrace Volcano bosatt och verksam i Örebro, Sverige. Del La Grace Volcano har medverkat i utställningar världen över och finns i flertalet samlingar. Just nu aktuell i utställningen (in)visible på Malmö Konstmuseum och GENDER OPTIONAL: PROFILES OF COURAGE på Galleri Fish Tank i Malmö.

Kristina Janni Ståhl - Hertha Hillfon

13 mars–2 maj

Målning av ett päronträd.

Kristina Janni Ståhl

Utställningen presenterar Kristina Janni Ståhls målningar och Hertha Hillfons skulpturer i ett möte över tid, mellan två konstnärer verksamma i olika århundraden, i olika material och uttryck. Det samtida måleriet är även i dialog med platsen för utställningen, den gamla banklokalen från förra sekelskiftet.

Kristina Janni Ståhl f. 1984 och uppvuxen i Örebro är numera verksam i Stockholm. Hennes konstnärskap utgår från perception där målningarna växer fram i en intuitiv process som styrs av ljus och färg, ofta med fokus på detaljer snarare än helheten.

Hertha Hillfon 1921–2013 var en av 1900-talets främsta skulptörer i Sverige. I utställningen visas ett urval av hennes tidiga och mindre kända verk, abstrakta skulpturer från 1960-talet som skiljer sig från Hertha Hillfons senare figurativa skulpturer.

Utställningen genomförs genom ett inlån från Hertha Hillfons Vänner. Se verklistan här Pdf, 190.9 kB..

Läg gärna konstkritiker Stefan Nilsons utställningstext här Pdf, 166.1 kB.!

Konstvisning

Konstpedagog Kata Wennberg berättar om utställningen.

På Youtube kan du se filmen.

Filosofisk Konsttolkning

Ta del av en konsttolkning med filosofiskt perspektiv av Adam Wallenberg. Adam är filosofisk praktiker, konstpedagog och konstnär.

På Youtube kan du se filmen.

2020

Peter Hagdahl - Liquids, Influences and Ghosts

14 november 2020–10 januari 2021

Målning föreställande vatten och eld

Centralt för utställningen Liquids, Influences and Ghosts är frågan om hur olika krafter påverkar samhället, omvärlden och våra liv och är en visuell undersökning av de spänningsfält som vi alla befinner oss i. Utställningen, som består av ett antal nyproducerade och platsspecifika verk, för samman måleri, teckning, interaktiv skulptur och rörlig bild till en rumslig helhet. Verken kan liknas vid en slags poetiska flödesscheman som kartlägger olika processer, förbindelser och motsättningar som blandar politiska, fysikaliska, biologiska och personliga reflektioner som visar på de samband, konflikter och paradoxer som vi ständigt är exponerade för. Verken uppstår genom ett mångskiktat lager av teckningar, bilder, symboler, rörlig bild och genererade informationsflöden från internet (Twitter, Google News m.fl.). Måleriets och teckningens statiska bilder, symboler och tecken möter projektionernas rörelse som gör att verken befinner sig i ständig förändring.

Peter Hagdahls konst utgörs ofta av interdisciplinära och poetiska gestaltningar i ett spänningsfält mellan motsättningar, händelser och omständigheter – där dels platsens egenart, dels den aktuella situationen är viktiga komponenter och utgångspunkter.

Ett genomgående tema i Hagdahls konstnärskap har varit att försöka gestalta det instabila och flyktiga, där varje beskrivning eller konstruktion är direkt avhängiga skeenden och reflektioner såväl utanför som innanför betraktaren själv.

Peter Hagdahl har bland annat arbetat som professor på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Sedan 2014 är han, vid sidan av sitt konstnärskap, curator på Statens konstråd där han arbetar med byggnadsanknutna gestaltningar i olika situationer och format i det offentliga rummet.

Hagdahls konstnärliga praktik spänner mellan forskningsprojekt och utställningar i olika format och sammanhang både i Sverige och utomlands, t.ex. Moderna Museet i Stockholm, ICC Tokyo, Musée d’Art, Moderne de la Ville de Paris, Frankrike, Kiasma Helsingfors, Finland, Centro Cultural del Conde Duque, Madrid m.fl.

© Peter Hagdahl /Bildupphovsrätt 2020

Influences, Nature and Sun (Flow Chart)

Denna stora installation ser du utifrån genom de stora fönstren in till konsthallen. På svenska heter konstverket ovan "Påverkan, Natur och Sol (Flödesschema)" - ett rörligt collage av måleri och videoprojektioner, en gestaltning av ett ekosystem och ett associativt bildflöde av symboler, former och färger. Peter Hagdahl beskriver denna installation som ett slags självporträtt, flödesschema eller mindmap av olika element som påverkar oss i våra liv. I gestaltningen finns bland annat fotosyntesen, droppar, solens kraft och en blomma som slår ut.

Influences, Nature and Sun (Flow Chart) av Peter Hagdahl på Youtube.

Fire, radiation and time

Konstverket ovan som på svenska heter “Eld, strålning och tid” visar ett rörligt måleri med en eldsflamma intill en komposition med symboler och tecken för radioaktiv strålning, död, eld och en blixt samt en intensiv färgstark form. Eld, strålning och tid har som gemensam nämnare att de på samma gång är både förutsättningar för liv och livsfarliga.

Fire, Radiation and Time av Peter Hagdahl på Youtube.

Ghosts

I det inre rummet på konsthallen reagerar installationen på impulser från Twitterflöden med rörelser och ljud. På golvet ligger sladdar kopplade till en låda som är uppkopplad till internet. Konstverket ovan som på svenska heter “Spöken” kan ses som en kommentar till hur vi alla påverkas av vår omgivning, inte minst av digitala medier.

Ghosts av Peter Hagdahl på Youtube.

Peter Hagdahl berättar om sin utställning

Konstnären berättar om sitt konstnärskap och om utställningen i filmen ovan som är teckentolkad.

Liquids, influences and Ghosts av Peter Hagdahl (Teckentolkad) på Youtube.

Teckentolkad konstvisning

Konstpedagog Kata Wennberg berättar om utställningen.

Teckentolkad konstvisning av Peter Hagdahls utställning "Liquides, influences and Ghosts" på Youtube.

WE ARE HERE
Jenny Berntsson, Ruben Wätte och Jelena Rundqvist

12 september–8 november 2020

I utställningen WE ARE HERE möter vi tre konstnärer som arbetar med kollektiva konstnärliga processer. Tillsammans utforskar de idéer och tankar om platser, staden och om vem som får vara med och bestämma. Gemensamt för konstnärerna är även att de alla tre de senaste åren har arbetat i Örebro med olika projekt där barn och ungdomar fått vara med att planera, utforma och anlägga platser för lek som passar deras behov.

I utställningen kommer vi få ta del av konstnärernas processer och en fördjupad inblick i en konstnärlig praktik som inte vanligtvis tar plats inne på en konsthall. Genom att använda kollektiva konstnärliga processer som metod för utveckling lyfts inte bara det kreativa tänkandet fram, utan också leken, experimenterandet, problemlösning och också barnens rätt att få vara med och utforma det offentliga rummet.

Om konstnärerna:

Jenny Berntsson konstnärskap kretsar kring förvandling, utveckling och förfall som ständigt pågår såväl i individ, samhälle och värld. Hon använder sig av konsten och kollektiva processer där konstverken kan resultera i land-art, skulptur och måleri eller i en process. Verken Norrbykatten och Pinnleken som hon har gjort i Norrbyparken respektive Tybbleparken i Örebro flyttar i sina delar in på konsthallen och låter besökarna vara med och ändra på strukturer. Jenny Berntsson är tidigare elev på Örebro konstskola och har en examen från Kungliga konsthögskolan.

Ruben Wätte är utbildad på Fri Konst på Konstfack och har en bakgrund inom gatukonsten. Han ser på konsten som en möjlighet att röra sig fritt mellan olika kunskapsfält. De senaste åren har han alltmer inriktat sig mot offentliga konstverk, konstnärliga forskningsprocesser och anarkistisk pedagogik . Ruben Wätte beskriver sin praktik som något som syftar till att skapa förståelse och förändring i sig själv och i sin omvärld. I Örebro har han gjort ett semipermanent konstverk till Varbergaskogen och har tillsammans med ungdomar från Nikolaiskolan utforskat Oskarsparken. Ett projekt som slutförs i höst.
rubenwatte.com/

Jelena Rundqvist är utbildad konstnär och koreograf med inriktning på nya performativa praktiker. Utgångspunkten för hennes idéer är en plats personlighet och de relationer som skapas i mötet med den. I utställningen på Örebro konsthall kommer hon visa de senaste årens arbeten där hon har fokuserat på skulpturala uttryck i sten för att materialisera flyktiga immateriella deltagarprocesser i ett beständigt och taktilt material. Att arbeta i sten är att skulptera tid. Speciellt i samarbeten med barn tycker jag om den värdeförskjutning som sker när barns idéer manifesteras i ett urtida material som kan kommunicera med framtiden.- Jelena Rundqvist.
jelena.se/

We are here - Utställning Örebro konsthall hösten 2020 på Youtube.

TEXTILT

13 juni - 30 augusti 2020

I sommar visar Örebro konsthall textila konstskatter från 60-talet till idag ur den kommunala konstsamlingen. Samlingen bär både på en textilhistoria och berättelser om olika konstnärskap som vittnar om en förkärlek till det textila materialet och uttrycket. I utställningen visas en bredd av olika textila tekniker som väv, broderi, tygtryck och applikationer.
Verk av följande textilkonstnärer visas i utställningen; Viveka Nygren, Margita Dahlström, Barbro Ager Landin, Lena Hedberg, Birgitta Modig, Agneta Ljung, Pasi Välimaa, Emma Jönsson, Larspers Carina Roxäng, Charlotta Wallentin, Gunilla Lagerhem Ullberg, Linda Larsson, Vega Määttä Siltberg, Maria Hillfon, Lillevi Hultman, med flera.

Frilagd

Örebro Konstskola, elevutställning

16 maj - 31 maj

Allt är som vanligt och som så många gånger tidigare ställer Örebro Konstskolas elever ut på Örebro Konsthall som avslutning på skolåret.

Samtidigt är nästan ingenting som vanligt och stora delar av vårterminens undervisning har varit på distans. Allmänna och existentiella frågor har plötsligt blivit konkreta och personliga. Det stora griper in i vardagen.

Hur påverkas vi av isoleringen? Hur påverkas vårt skapande? Hur påverkas människors relationer/kontakter? Hur kan tiden påverka framtiden? Vad är konstens roll i krisens tid?

Utan att egentligen ha arbetat med ett tema har tiden ändå skapat en ganska tydlig ram för årets utställning. Inom denna ram ryms många olika tekniker och förhållningssätt.

Jesper Blåder, intendent på Örebro konsthall och Peter Ekström, rektor på Örebro konstskola samtalar om konstskolans vårutställning Frilagd.

Frilagd | Örebro Konstskolas vårutställning 2020 på Youtube.

La Société du Spectacle

Roxy Farhat & Göran Hugo Olsson

21 mars - 10 maj 2020

La Société du Spectacle

1967 publicerade Guy Debord boken La Société du Spectacle, på svenska Skådespelssamhället. Debord var en del av gruppen Situationistiska Internationalen, som bestod av konstnärer och politiska teoretiker, vars syfte var att revolutionera samhället och konsten. De ansåg att kapitalismen och konsumtionen reducerat människor till passiva åskådare och att vägen ut från detta var genom radikala politiska interventioner i vardagen.

Roxy Farhat och Göran Hugo Olsson har visualiserat och tolkat ett urval av Debords 221 teser ur La Société du Spectacle, som en inbjudan och uppmaning till att fundera över det kommersiella samhällets mekanismer idag och dess kraft i våra liv och vår samtid.
Vilken slags värld skulle du vilja leva i?

Om konstnärerna

Roxy Farhat

Roxy Farhat, född 1984 i Teheran, Iran, är konstnär och regissör som bor och arbetar i Stockholm. Roxys konstnärliga arbete innefattar visuell konst, performance, film, musikvideo och mer. Mellan politik och den kommersiella sfärens estetik, väcker Roxy feministiska och antikapitalistiska frågor i sin konst och ifrågasätter etablerade identiteter.

Roxy har en konstnärlig kandidatexamen från Konstfack University College of Arts, Crafts and Design i Stockholm och en konstnärlig masterexamen från UCLA i Los Angeles.

Nya verk är filmen HUR med kinematografen Iga Mikler och ungdomsrådet HUR för Public Art Agency Sweden, radiospelet Självporträtt för Sveriges Radio i samarbete med Zhala och Dimen Abdula. Hon är också en prisbelönt musikregissör och har arbetat med artister som The Knife, Gnucci, Zhala och Marit Bergman.

Göran Hugo Olsson

Göran Hugo Olsson, född 1965 i Lund, är en av Sveriges ledande filmskapare internationellt. Spelfilmdokumentären The Black Power Mixtape 1967–1975 (2011) har belönats med flera priser och utmärkelser, bland annat vid Sundace Film Festival i USA 2011. Göran var även redaktör och grundare för SVT:s kortfilmsmagasin Ikon. Andra uppmärksammade dokumentärfilmer är Fuck You, Fuck You Very Much (1998), Billy Paul, Am I Black Enough for You (2008) och Om våld, dokumentär från 2014 med Lauryn Hill som berättare.

Göran Hugo Olsson är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Sedan 1999 är han medlem i styrelsen för Ikon South Africa. Göran var medregissör i Fonko (2016), en tv-serie och längre dokumentärfilm om sociala och politiska förändringar i det nya Afrika. Hans senaste film Den sommaren (2018) hade premiär i New York, Los Angeles och London 2018.

START
Örebro konstskola 40 år

Jubileumsutställning 25 januari - 15 mars 2020

Måleri av Fredrik Söderberg

Örebro Konstskola fyller 40 år 2020. Många elever har gått på skolan och en hel del av dem har satt avtryck i konstlivet, mest lokalt men också i hög grad nationellt och internationellt. Vi har bjudit in ett antal tidigare elever som nu är etablerade i konstvärlden utanför Örebro. Vi kallar utställningen START för att fira skolan och för en blick utåt och framåt.

Välkommen till vernissage 25 januari kl 12.00-16.00. Invigningstal kl 13.00 av Anna-Karin Wulgué, enhetschef Örebro konsthall, och Mats Nilsson, grundare av Örebro Konstskola och tidigare enhetschef för Örebro konsthall och OpenArt.

Utställare och åren som elev i Örebro konstskola och teknik

  • Eva Arnqvist (2000-2002), video
  • Johanna Billing (1993-1994), film
  • Anna Camner (1996-1997), måleri
  • Martin Jacobson (1998-1999), måleri
  • Johan Paalzow (1994-1996), installation
  • Linda Persson (1997-1999), installation
  • Viktor Rosdahl (2001-2002), måleri
  • Jonas Silfversten Bergman (2010-2012), måleri
  • Fredrik Söderberg (1993-1995), måleri
  • Marika Troili (2004-2006), installation

Dragomir Rajkovic
ALEPPO

4 januari-19 januari 2020

Örebrokonstnären Dragomir Rajkovic har tecknat bilder utifrån sin sorg över bombningarna i den Syriska staden Aleppo. Utställningen består av verk i blyerts, blandteknik och akryl.

- Bombningarna i Aleppo var en tragedi i vår tid och vi har inte gjort tillräckligt. Det enda jag kan göra är att måla, jag vill visa sanningen, säger Dragomir Rajkovic.

Dragomir Rajkovic har gjort över 30 separata utställningar och ett 20-tal samlingsutställningar runt omkring i Sverige. 1998 fick han Örebro läns landstings kulturstipendium och har även varit ordförande i Konstnärernas Riksorganisation (KRO) för Örebro län åren 1992–1996 och 2005–2006. Dragomir har sin ateljé i det populära besöksmålet Karlslund, där han tidigare också drev Galleri Karlslund.

2019

Raketa

9 november - 29 december 2019

[59°18’16.0”N 15°14’35.2”E]

och så kom det en sten

och så kom det en sten

och så kom det en sten

och så kom det en sten

och så kom det en sten

En homage till den stora stenen - nedsläppt av isen för tiotusen år sedan: materia / tid / avstånd / ljus / ljud / rörelse. Från skogen i stadens utkant flyttar vi - i formen av en parafras, ett eko ett omtag - stenen till palatset i centrum av en stad vid en svart å. Ett möte sten mot sten.

Om Raketa

Raketa arbetar - i teori och praktik - med projekt som befinner sig i gränslandet mellan konst/design/arkitektur och med utgångspunkt i det offentliga rummet. De intresserar sig framför allt för den alternativa världskarta som ritas upp mellan det digitala och det urbana, det mentala och den vilda terrängen: de alternativa geografier som ligger som ett raster över världen, letar sig in mellan, under, ovan.

Raketa har funnits sedan år 2000 som en pågående experiment; ett laboratorium-in-progress. RAKETA _ PRESS startades 2004 och är ett oberoende förlag. Do you speak art? Do you read nature?. Raketas arbetsmetoder utgår från idéer om hur konstnärliga processer och metoder kan initiera, skapa och leda till verklig förändring, bryta ned van(e)föreställningar och bygga upp ett nytt seende - ett sätt att tänka, förstå och förklara världen på nytt: kunskapsproduktion på konstnärliga villkor.

Arbetet omfattar bland annat inom- och utomhusbyggnationer av olika skala, ljus, projektioner, ljud, landskapsarkitektur, växtlighet och interaktion, dialog. Raketa har på många olika sätt ägnat sig åt offentliga rum, inte minst trädgårdar och parker, från det lilla (t ex dagisgården Tallen), trädgården Handelsträdgården i Lyckeby (Karlskrona), till det pågående projektet kring träarkitektur i nationalparken Kenozero NP i nordvästra Ryssland.

Raketas verk tillkommer så gott som alltid i stark och direkt samverkan med de människor som lever på den plats som verken görs för, genom t ex workshops, intervjuer, arkivforskning på orten, de vänder sig till lokala föreningar och entreprenörer som kan och värnar sin närmiljö. De har också ett starkt intresse av att utforska sambanden mellan handens arbete, platsens historia/specifika villkor och det personliga berättandet.

Besök Institutet på Instagram.

Cecilia Jansson & Geoffrey Chadsey

14 september - 3 november 2019

En tröja av asfalt påminner både om en paljettbeströdd festblåsa och en tagelskjorta. Ytan kan tyckas sönderbränd men är samtidigt ointaglig. Ett urtidsdjur av bröd och porslin har ännu inte utvecklats till något igenkännligt, och en rödbränd man i cowboyhatt och flätstickad angorajumper verkar obrydd över en tredje hands lätta strypgrepp om halsen. En yngling, kanske en prins, har låtit sig krönas av en hamburgerkedja.

Under rubriken Memberment låter Cecilia Jansson och Geoffrey Chadsey människan träda fram som bärare av motstridiga biologiska och kulturella processer. Jansson visar skulpturala verk och Chadsey teckningar. Hos bägge konstnärerna gestaltas människan och hennes erfarenheter som någonting under ständig omvandling. Kroppen – liksom de föremål vi omger oss med – är en politiskt och historiskt betingad konstruktion. Världen får sin betydelse utifrån det sätt på vilket vi vistas i den och förmår förhålla oss till vårt arv.

I Cecilia Janssons praktik kommer detta till uttryck genom ett undersökande förhållningssätt till själva materialet. Tilltalet är rakt och okonstlat, samtidigt som kroppen och det levande framstår som något obestämt, under pågående förvandling eller med en inneboende möjlighet att bli till något helt annat. Denna omvandling tar sin utgångspunkt i naturen och den kultivering av densamma som åtföljer människan. Ett liknande handlag präglar hennes tolkning av formen, ytan eller egenskaperna hos något helt alldagligt. Som en potatis. Janssons skulpturala verk är inte objekt i en befintlig rymd – snarare interagerar de med rummet på samma sätt som människa och värld. De finner sin plats, tar sin plats eller utmanar platsen genom att inte riktigt rymmas.

Geoffrey Chadseys konstnärskap förhåller sig mer direkt till själva ”människobygget”. I storskaliga teckningar av gestalter, ofta i helfigur, skildras människan som den plats där olika identiteter avlöser varandra. Den mänskliga individen blir hos honom en tvetydig innehavare av kulturell erfarenhet och påverkan, och som sådan också något som alltid undandrar sig en fast definition. Chadsey utgår från det klassiska porträttet, men i hans gestaltningar framträder kulturen som något yttre, och biologin som något som tränger sig på och spränger det skal människan har valt att befinna sig inom eller gömma sig bakom. Hans naturkrafter framstår inte som valbara på samma sätt som de yttre attributen.

Även om Memberment – en anspelning på ordet dismemberment (styckning, söderdelning) – utgår från en gemensam tematik och ett liknande arbetssätt träder de konstnärliga praktikerna fram var för sig. Om Jansons objekt befinner sig bortom en fastslagen tid, så gestaltas Chadsey’s människa utifrån vår västerländska samtid och dess masskulturella särdrag. Inte på ett sådant sätt att de kompletterar varandra. Snarare ser vi två egenartade konstnärer ge varsin synvinkel på ett delat intresseområde. Tillsammans upprättar deras verk en gemensam geografi, inom vilken var och en kan genomföra sin egen undersökning.

Anna Ganslandt

Fragments of the future

8 juni-1 september

Fragments of the future

På Örebro konsthall visas i sommar en grupputställning som framställts i ett nära samarbete med Fikret Atay, kurdisk konstnär som sedan två år är bosatt i Örebro. I Fragments of the future undersöks bilders konstruktion och synlighet och tar upp hur vi påverkas av det vi ser men också hur vi påverkas att se. Genom de fragment av bilder som vi möts av i nyhetsrapportering, i sociala medier, i reklam och i propaganda skapas narrativ som blir till verklighetsuppfattning och som blir till vår bild av framtiden. Bilder av krig, våldsamheter och död, hur påverkar det vår verklighetsuppfattning och hur påverkar det vår bild av framtiden? Om vi inte tar makten över bilderna har vi då tappat makten över vår framtid?

Bidragande artister: Allora & Calzadilla, Anri Sala, Fikret Atay, Hito Steyerl och Thomas Hirschhorn.

Konstnärsduon Allora & Calzadilla har skapat en ny installation för utställningen där bilder av vegetation framträder som skuggor. Ett verk som pratar om tid och klimatförändringar.

Ur Thomas Hirschorns omfattande bildserie Pixel collage visas ett verk som undersöker bildflöden och hur bilder visas genom att ställa sammanfogade verkliga bilder av döda och lemlästade med pixlade bilder ur modemagazin.

Fikret Atay visar ett nytt verk filmat på Gotland sommaren 2018. I The Flood undersöker han hur bilder ger upphov till tolkningar. "Att gestalta framtiden när den ser ut som den gör. Hur kan man känna hopp och framtidstro när man är satt på väntan".

Anri Sala verk 43 Names in the Doldrums tar upp försvinnandet av 43 ungdomar i Mexico år 2014 där ingen förklaring till försvinnandet har getts. Ljudet av trumpinnarna döljer en röst som läser upp ungdomarnas namn och verket inrymmer den nedtystning som omgett händelsen.

Hito Steyrl verk How Not to Be Seen: A Fucking Didactic Educational .MOV File ger fem lektioner i osynlighet och är en skarp kommentar till övervakningssamhället som breder ut sig.

Fragments of the Future

At Örebro Konsthall this summer, a group exhibition is shown, which been produced in a close collaboration with Fikret Atay, Kurdish artist who has been living in Örebro for the past two years. In Fragments of the future, the construction and visibility of images is examined. It addresses how we are affected by what we see but also how we are affected to see. Through the fragments of images that we meet in news reports, in social media, in advertising and in propaganda, narratives are created that become our perception of reality and our image of the future. Do images of war, violence and death, affect how we perceive reality and how we view the future? If we don’t take power over the images, have we lost power over our future?

Contributing artists: Allora & Calzadilla, Anri Sala, Fikret Atay, Hito Steyerl and Thomas Hirschhorn.

The artist duo Allora & Calzadilla have created a new installation for the exhibition in which images of vegetation appear as shadows following the movement of the sun. The piece adresses questions about time and climate change.

Thomas Hirschhorn’s extensive series of Pixel Collage examines how images are presented by combining real pictures of death and mutilation with pixelated images from fashion magazines.

Fikret Atay is exhibiting a new work filmed on the island of Gotland in summer 2018. In The Flood, he examines how images give rise to interpretations. "Depicting the future when it looks as it does. How can we hope and believe in the future when we are stuck waiting?"

Anri Sala work 43 Names in the Doldrums addresses the disappearance of 43 young people in Mexico in 2014 where no explanation for the disappearance has been given. The sound of the drumsticks hides a voice that reads out their names and the work contains the censorship and the silence that surrounds the event.

Hito Steyerl’s work How Not to Be Seen: A Fucking Didactic Educational .MOV File gives 5 lecons into how to become invisible as a commentary on the increasing surveillance of citizens in society.

Openart 2019 8 juni - 1 september

Örebro konstskola

8 maj- 26 maj

En ung person kan vara konstnärligt mogen.
En äldre person kan vara en nybörjare. Nyskapande och konservatism hänger inte automatiskt ihop med ålder. I årets utställning med Örebro Konstskolas elever finns en ovanlig bredd av åldrar. Men oavsett det är alla på gång. De står liksom i startblocken – up and coming. Utställningen visar verk i blandade tekniker från skolans samtliga 32 elever.

WOOD

16 mars–28 april

En grupputställning om träd och trä som material att skapa eller att bygga med men också om förhållandet mellan människan och naturen. Konstnärer med olika uttryckssätt tolkar naturen och materialet trä. Arkitekter undersöker träets egenskaper utifrån konstruktion och livsmiljöer. Under utställningstiden ges seminarier kring arkitektur och stadsutveckling ur ett hållbarhetsperspektiv.

WOOD är en bred konst- och arkitetur-utställning som Örebro konsthall arbetat fram i samarbete med Sveriges arkitekter. Utställande konstnärer: Josie Ahlström, Julia Bondesson, Susanne Johansson, Robin Jonsson, Stefan Rydéen, Mats Wikström. Woodland är namnet på den del som handlar om arkitektur.

Utställningen ges i samarbete med Galleri Exposé och Sveriges arkitekter.

Utställande konstnärer i Wood

Josie Ahlström

Är född 1968 utanför Lindesberg och bor och arbetar numera i Örebro. Som konstnär arbetar hon mestadels med olika tvådimensionella tekniker, måleri, teckning och ibland collage men det händer att hon blir inspirerad av något helt annat material och arbetar mer skulpturalt. I Wood deltar hon med måleri.
– Utan skogen dör jag och alla andra människor. Den tanken är väldigt otäck och nog finns det grund för den. Skog kan ju definieras på olika sätt, men det blir inte en skog utan träd och det blir inte så långlivade träd utan andra träd, växter, djur, bakterier och svampar av olika de slag. Det blir inte en skog av bara träd, stammar, grenar, löv och barr. Under jorden, mossan och gräset, det vi inte först ser, där är också skogen, säger Josie Ahlström.


Julia Bondesson

Julia Bondesson är född 1983 och bor och arbetar i Killeberg, Skåne. Hon har täljt i trä sedan tonåren, men blev mer intresserad av materialet under sin konstutbildning. Viktiga influenser i konstnärskapet är hennes bakgrund inom dockteatern och hon har exempelvis en utbildning inom traditionell handskdockteater från Taiwan. I sina verk använder hon olika träslag och i utställningen WOOD visas skulpturer med mänskliga former.
– Trä är ett spännande, vackert, billigt och miljövänligt material. Arbetsmetoden passar mig, det vill säga att utgå från ett material, en stock eller gren, och sedan söka mig inåt, fram till formen och skulpturen. En viktig del är också att jag får använda hela min kropp i arbetet med skulpturen, säger Julia Bondesson.


Susanne Johansson

Susanne Johansson är född 1969 i Stråkanäs i Kalix, men bor och arbetar i Uppsala och Tierp. Hon tecknar och målar i pastell, krita och oljefärg. Rotvältor, skär, dungar, vassruggar och tunga stenblock hör till motiven. I denna utställning är det just rotvältor som förekommer.
– Under hela min uppväxt var jag med min pappa ute i skogen, på Kalixälven och ute på havet, Bottenviken. Förutom att arbeta jagade och fiskade min pappa som extrainkomst. Vi plockade bär och vi odlade basvaror hemma på den lilla gården. Det var en del av att finnas till. Det fanns ingen separerande linje mellan mig och naturen runtomkring. Huset där jag växte upp låg högst upp på en kulle, omgivet av skogen. Förändringarna i den livsmiljön var också en stor del av min uppväxt. Utsläppen från industrin. Besprutningen av skogarna. Kalhyggen. Fiskdöd. Tjernobyl. Nu ser det annorlunda ut där som på så många ställen. När jag växte upp tog vi också ved inför vintern från skogen, men bara så vi skulle klara oss. Så på många sätt var vi beroende av den livsmiljö som fanns inpå knuten, säger Susanne Johansson.

Robin Jonsson

Robin Jonsson är född 1984 och bor i Stockholm. Han är koreograf, producent, ljudkonstnär och ljudtekniker. Han beskriver skogen som nästan helig för honom.
– Jag började intressera mig för ljud efter en misslyckad operation då jag tappade en väldigt stor del av min hörsel på höger öra. Då började jag bli medveten om hur mycket ljud påverkar oss och informerar oss. Med ljud informeras vi till exempel var saker och människor befinner sig, storlek på rum och riktningar på ljud.

I Wood ställer Robin Jonsson ut ett ljudkonstverk om hur det är att vara träd.

– Jag vill dela med mig av trädets synpunkt, eller egentligen hörselpunkt, om träd hör, vad hör de då? att föreställa sig allt det som trädet har hört, som ett stilla vittne av våran, människors framfart i världen, säger han.

Stefan Rydéen

Stefan Rydéen är född 1954 i Mariefred, men bor och är verksam i Örebro som konstnär, projektledare, kurator, pedagog, konsult och kreativ processledare. Han arbetar i många olika material och tekniker och i Wood deltar han med både måleri och konstverk av trä.
– Min relation till skogen är stark, nödvändig, livsviktig och påverkar mitt liv stort. Jag talar om balans, perspektiv och kontakt med helheten och världen. Kretsloppets årstider, nivåer av händelser, skapar en djup känsla av delaktig närvaro. Att se på ett träd som ser på mig, att känna sin plats och komma hem. Jag upplever också skogen som hotad av produktion och avkastning. Produktionsytor som sår och spår gör mig upprörd, och påminner mig om människan som hot. Vi behöver skogen, men skogen behöver inte oss, säger Stefan Rydéen.

Mats Wikström

Mats Wikström är född i Stockholm 1954, uppväxt i Arvidsjaur och är numera bosatt i Träskbrännan utanför Råneå, i norra delen av Luleå kommun. Han är konstnär och musiker i gruppen Eterkropp. Han har i sitt konstnärskap på senare år intresserat sig mer för skulpturer och objekt i trä, men arbetar även med bronsgjutning, video och måleri. Han har inspirerats av sin uppväxt i de norrländska skogarna och är intresserad av och curerar folkkonst, bland annat utställningarna “Norrbottnisk folkkonst” 2017 och “Carl Johan De Geer och Norrbottniska Uttryck” 2013, båda utställningarna vid Havremagasinet i Boden. I WOOD bidrar Mats med ett stort knotigt trädkonstverk.
– Jag har under åren köpt på mig träobjekt från loppisar, några av dom ingår i skulpturen. Den största delen längst ner kommer från en björk som sågades ner vid Sunderby folkhögskola när en kombinerad foajé och konsthall skulle byggas för 30 år sedan. Skolan har för övrigt en konstlinje, där jag både varit elev och lärare. De övriga delarna, den största delen i den sammanfogade skulpturen, kommer från det hus som min syster och hennes man köpte i norra Västerbottens inland. Ämnen till skulpturer och bruksföremål var kvarlämnade på ladugårdens vind, och kvarlämnade från tidigare ägare som var träsnidare.

Sveriges arkitekter - Woodland Sweden

Woodland är en internationell utställning skapad av Sveriges arkitekter för Svenska institutet med syftet att marknadsföra svensk trä-arkitektur utomlands. Naturen är en resurs som vi ofta tar för givet i Sverige, men naturen är samtidigt högst närvarande och en del av vår nationella identitet. Det finns en lång tradition i Sverige av att bygga hus i trä och välkänd är den timrade röda stugan, en symbol för det svenska landskapet. Mindre välbekant är utvecklingen inom byggandet i trä. Under åren har arkitekter och fastighetsägare utforskat och utvecklat ett storskaligt modernt byggande i trä, ett material som i stora projekt fått stå i skuggan av betongen.

– Idag när vi lyfter hållbarhet som det viktigaste fokusområdet inför framtiden blir materialet trä högst aktuellt. Trä är en hållbar produkt och det är viktigt för framtiden att vi ifrågasätter våra rådande byggnadsnormer och tänker i större perspektiv, säger Joakim Granström.

Sveriges arkitekter vill med utställningen WOOD lyfta fram materialet trä genom ett flertal aktuella och spännande projekt med olika ingångar till dagens träarkitektur. Utställningen WOOD ska inspirera och vara en ögonöppnare till materialets egenskaper och arkitektoniska kvaliteter.

Barn och vuxna utforskar ett träkonstverk i form av ett knotigt trä

Konstnär: Mats Wikström

Ett barn kryper på golvet i konsthallen. På väggen hänger en tavla med motivet från en skog.

Konstnär: Suanne Johansson.

En träskulptur i form av ett djur ligger på golvet. Den har ledade kroppsdelar som en marionettdocka.

Konstnär: Julia Bondesson.

En tavla med beiga och blåa färger.

Konstnär: Josie Ahlström.

Gerd Göran

19 januari – 10 mars

Årets inleds med en delvis retrospektiv utställning av Gerd Göran. Vi kommer visa verk av olika material och från olika skeenden i Gerds långa konstnärsliv som ännu är synnerligen aktivt. Gerd Göran hittar hela tiden nya vägar för sitt skapande.

Gerd föddes 1919 och hon kommer att fira sin 100:de födelsedag i samband med utställningen på Örebro konsthall. Hon började sin konstnärliga bana på Konstfackskolan redan 1936. Från början arbetade hon med textil, mönster och material. Senare tog måleriet över som hennes främsta uttrycksmedel, men hon har under hela sitt liv pendlat mellan olika medier och olika sätt att uttrycka sig.

Gerd Göran har alltid velat se det hon målar. Hon vill stå i naturen och titta på trädet eller fältet som ska bli en bild. Att måla ur minnet i ateljén duger inte. Men det handlar inte heller om att likt en kamera återge det hon ser, utan om att förmedla en känsla av det som avbildas. Hon bryter färger och former mot varandra för att skapa en för henne så sann bild som möjligt.

De senaste åren har Gerds syn försämrats och det gör att hon inte längre kan måla och istället har skulptur och assemblage kommit att bli hennes konstnärliga tekniker. Hennes senaste verk, eller "Lekar" som hon kallar dem, består av en mängd olika material och saker. Där finns ståltråd, dockor, textila band, slipsar och så vidare.

Vad hon vill berätta har också varierat, det har handlat om skönheten i en sommaräng men också om att förmedla sin politiska ståndpunkt, framförallt vad gäller miljöfrågor.

Gerd Göran gick på Konstindustriella skolan (nuvarande Konstfack) 1936–1941. Hon har haft många egna utställningar och har också deltagit i många samlingsutställningar. På senare år t.ex. på Sandgrund i Karlstad.

Hon finns representerad på Nationalmuseum, Värmlands museum, Örebro läns museum och i statens konstråd. Hon finns också representerad i ett flertal kommuner och landsting. Hon har gjort offentliga gestaltningar för bland annat Karlstad universitet och Centralsjukhuset i Karlstad.

2018

Eva Hild
Entity

Bild av en kvinna iklädd orange overall som står i en studio full av skulpturer i svart och vitt.

Eva Hild. Foto Anna Sigge.

Eva Hild är med sina karaktäristiska organiska former en av Sveriges mest framgångsrika skulptörer. Hild har en stark position på den internationella konstscenen och är representerad i betydande privata och institutionella samlingar runt om i världen.

Utställningen pågår 10 november– 30 december

Hennes skulpturer är som kroppar exponerade för tryck och rörelse. Skulpturerna är långsamt uppbyggda för hand av tunna lager lera, men det är hålrummen, luften och tomheten som definierar formen. Tomrummet är lika mycket en del av skulpturen som den fasta materian - kroppar där närvaro och frånvaro möts. Såväl utsida som insida är presenterad och de avancerade formerna uttrycker både en skörhet, sinnlig lätthet och en kraftfull styrka.

"Jag undersöker sakernas tillstånd. Öppningar som plötsligt uppstår och leder vidare. Rörelser och komplexa strukturer som finns under ytan, ett nätverk av hål, gångar och inre rum. I en långsam arbetsprocess låter jag tankar och ord omformas i ett material. Jag för en dialog med formen - dess egenskaper fyller i berättelsen, utvidgar den och låter den ta andra vägar."

Eva Hild är född 1966 i Lidköping, uppvuxen i Borås och utbildad på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg (MFA 1998). Hon är representerad på bland annat Museum of Arts and Design (New York, USA), Museum of Fine Arts (Boston, USA), Sèvres Ceramics Museum (Paris, France) och Museum of Modern Ceramic Art (Mino, Japan). I Sverige finns hennes verk i betydande samlingar såsom Nationalmuseum i Stockholm, Borås Konstmuseum, Röhsska Museet i Göteborg och hon har erhållit ett flertal priser, utmärkelser och stipendier både i Sverige och internationellt.

Genom åren har Eva Hild också genomfört offentliga utsmyckningar i storformat, exempelvis det tvådelade verket Binär som är permanent placerat utanför Regeringskansliet i Stockholm och den imponerande, sex meter höga, vitmålade aluminiumskulpturen Rubato utanför Malmö konserthus.

"Erfarenheter i mitt liv ger mig känslor som jag gestaltar i de tunna, skalformiga volymerna. En kropp, ett tunt skal som förgrenas, smälter samman och bildar rum i rummet, hål åt alla håll."

SINKADUS

Alexander Creutz, Anna S Pettersson, Emil Öhlund, Emmelie Widén, Mark Andersson, Maria Larsson, Petter Nilsson.

9 september– 28 oktober

Sinkadus

De senaste åren har Örebro blivit allt intressantare att verka i för yngre konstnärer och det var länge sedan staden hade så många utövande konstnärer under 40 år som nu.

I den här utställningen presenteras 7 unga konstnärer som alla är verksamma lokalt i Örebro. Konstnärerna har sina egna bildvärldar och uttryck men har det gemensamma att de alla på något vis undersöker människans relation till omvärlden och den mänskliga kroppen. Personliga berättelser som tar form i gränslandet mellan verklighet och fantasi. Det visas måleri, skulptur, keramik och grafik.

Om konstnärerna:

Anna S Pettersson

Utbildad vid Högskolan för design och hantverk i Göteborg. Hon är silversmed i grunden men arbetar nu som skulptör i en mängd olika material. Senaste utställning var "You are here" i Reykjavik och hon var också en av konstnärerna i senaste upplagan av OpenArt.

Alexander Creutz

Utbildad vid konsthögskolan I Umeå, har deltagit i många utställningar de senaste åren. Hans målningar visar kroppsdelar, de gömda eller bortglömda händerna eller fötterna. Senaste separatutställningen var på Galerie Benjamin Eck i München.

Emil Öhlund

Utbildad på Örebro konstskola och hans målningar är fyllda av barndomens serier, leksaker och tv-spel. Senaste separatutställning hade han på Rydals museum. Under hösten 2018 kommer han att vara i Japan på ett Art residence.

Emmelie Widén

Utbildad på Örebro konstskola. Hennes målningar är en undersökning av närhet, blicken och det egna medvetandet. Hon bjuder in till att komma nära inpå i sina rödflammiga porträtt. Hennes senaste utställning var på Linköpings konsthall, Passagen.

Maria Larsson

Utbildad I keramik vid Cardiff School of Art & Design. Hon har varit verksam i Wales men bor sedan ett par år i sin födelsestad Örebro igen. Maria lägger tyngd på stämningar och historieberättande i sina verk. Hennes senaste separatutställning var på Kumla Biblioteks Utställningshall.

Mark Andersson

Marks målningar har de senaste åren varit fyllda av fårskallar men i den här utställningen blir temat ett annat: Musik, Natt, alkohol och dansande fötter. Mark hade sin senaste separatutställning på Galleri Momangen, Stockholm.

Petter Nilsson

Utbildad på Örebro konstskola och hans måleri är sprunget ur graffitin. Hans målningar har en tematik, men det är själva måleriet som är ryggraden. En målning ska bära sig själv, vad den än föreställer. Hans senaste separatutställning var på Galleri Lejon, Kalix.

PROGNOS

16 juni - 2 september

Toppen av Kebnekaise

Bigert & Bergström är en konstnärsduo bestående av Mats Bigert och Lars Bergström. De träffades 1986 på Konstakademin i Stockholm och har under trettio års tid skapat en mängd olika konstprojekt tillsammans, storskaliga installationer, offentliga verk och filmer. Med en konceptuell udd och intelligent humor placeras deras verk oftast i skärningspunkten där människa, natur och teknologi möts. Bigert & Bergström undersöker genom sin konst vetenskapliga och sociala frågeställningar som diskuteras i samtiden.

Konstnärsduon är kända för att skapa konst som är menad att upplevas med mer än ett sinne. Det kan röra sig om skulpturer som skapar värme, vibration, ljus eller ljud. Det är verk som uppmanar till interaktionoch låter betraktaren vara en del av konstverket. I utställningen "Prognos" får vi fundera och reflektera över människans beteende och de konsekvenser som följer våra handlingar.

I utställningen visas både film, skulptur och installationer. Örebro konsthall fönster kommer få en ny utstyrsel i form av solpaneler. Under utställningens sista veckor kommer även en ambulans köra runt i staden och uppmana folk att lyssna och reagera. Ett interaktivt verk där resultat kommer att färdigställas och framföras under utställningens sista helg på Örebro konsthall.

© Bigert & Bergström/ Bildupphovsrätt 2018

Now's the time

9 maj - 3 juni

Örebro konstskolas vårutställning på Örebro konsthall.

bild på tallrik med bokstavssoppa

Det är alltid dags. Vi lever alltid nu. Begreppet samtid är något som hela tiden flyttar sig med oss och med tiden. Vår epok inom bildkonsten kallas Samtidskonst. Kanske lider den nu mot sitt slut. Det betyder inte att samtiden upphör. Men som alltid förändras den. Vad är det som kommer efter samtidskonsten? Örebro Konstskolas elever är de blivande nya konstnärerna. Nu är det dags för dem att visa upp sig.

/Peter Ekström, rektor Örebro konstskola

Sirous Namazi
Metropolis

3 mars - 29 april

Sirous Namazi arbeten rör sig inom konceptkonst och minimalism. Han arbetar bland annat med vardagliga föremål som han bearbetar formmässigt och plockar isär för att skapa nya former och konstruktioner. Återkommande teman i hans konstnärskap är bortraderade minnen, glömskan, seendet och tiden.

Sirous Namazi är född i Kerman i Iran och kom till Sverige som femtonåring. Han har studerat på Malmö konsthögskola och bor idag i Stockholm. Han finns representerad vid bl.a. Moderna museets. Han har fått flera utmärkelser och stipendier och representerade bl.a. Sverige på Venedigbiennalen 2007.

Till utställningen på Örebro konsthall visade Sirious Namazi helt nya verk.

Dolda konsten II

20 januari –25 februari

För tre år sedan gjorde Örebro konsthall en utställning där vi lyfte fram konst ur Örebro kommuns stora konstsamling. Den gången visade vi ett urval verk från de senaste hundra årens inköp. Nu gör vi Den dolda konsten #2  och lägger denna gång fokus på verk inköpta de senaste 10 åren.

Till skillnad mot den offentliga konsten ute på torg och i parker, är löskonsten deponerad ute i kommunens verksamheter och därmed "dold" för allmänheten i stort. Den finns bl.a. på äldreboenden, förskolor, skolor och i kontorsmiljöer.

Örebro konsthall ansvarar för inköp och förvaltning av konst åt Örebro kommun. Syftet med kommunens konstinköp är att berika och skapa estetiskt tilltalande miljöer i lokaler och på arbetsplatser som ägs, förhyrs eller används av Örebro kommun.

Merparten av den lösa konsten köps in från utställningar på gallerier och konsthallar i Örebro kommun. Inköpen görs utifrån funktionella och estetiska aspekter men även för dess samtida egenskaper, som en spegling av den tid vi lever i just nu.

2017

Is this the time for art?

11 november - 30 december

Curator: Erik Berggren, Museet för glömska.

Museet för glömska har skapat en utställning som sätter ljuset på Europas gränspolitik och samtidigt reser frågor om konstens makt och maktlöshet. Samtida konst om migration ställer oss inför frågan hur en kan representera de politiskt orepresenterade och ställa ut och gestalta en mänskligt skapad humanitär kris, som Europas gränspolitik. Är det överhuvudtaget tid för konst? Konstnärerna som deltar lyfter fram olika aspekter av migrationens landskap - döden i Medelhavet såväl som den rasistiska politikens spridning. Tillsammans reser deras verk frågan om inte de omstridda, hårt bevakade och svårpasserade gränser som nu står i fokus i Europeisk politik egentligen går rakt igenom och upprätthåller de politiska gemenskaper och kulturella självbilder vi lever med. Museet för glömska är en nomadisk plattform som drivs av Erik Berggren och Kosta Economou, med hjälp av ett kollektiv av konstnärer och kulturarbetare. Museet skapar konstutställningar och rum för kritisk reflektion i och utanför Sverige. Ett grundackord i deras projekt är konstruktionen av minnen och produktionen av glömska i samhället. Sedan starten 2007 har de skapat utställningar om mediabevakningen av krig, vår hat-kärlek till USA, arabiska karikatyrteckningar, om det politiska i konsten och om guld - populärkulturella fantasier såväl som högst reella samtida och historiska gruvprojekt.

Utställningen genomförs med stöd av Sveriges Konstföreningar.

Helene Billgren & Stefan Uhlinder

23 september – 5 november

BU höst 2017 är Stefan Uhlinders och Helene Billgrens 7:e utställning ihop.

De har känt varandra sedan 1982 och debuterade samtidigt 1985 på Galleri Rotor, Valands Konsthögskolas elevgalleri med utställningen BU. Då var det nästan enbart måleri som visades.

I utställningen BU höst 2017 finns tydliga element kvar sen debuten men måleriet har fått sällskap av uttryck i andra material så som tapeter, tygtryck och diverse objekt i bl.a. bast och vax. I deras utställning på Örebro konsthall har de samarbetat mer än tidigare och två av konstverken är gemensamt gjorda tapeter. Material och tillkomstår är inte så viktigt för konstnärerna. Viktigare är hur rummet ser ut i sin helhet.

Att hänga en utställning liknar de vid att stämma ett instrument.

Om konstnärerna

Helene Billgren är född 1952 i Norrköping. Hon studerade vid Valand Konsthögskola i Göteborg. Billgren har ställt ut på museer och gallerier runt om i Sverige och har bl.a. gjort offentlig utsmyckning på Karlstads Universitet och en ridå på Folkets Hus Hammarkullen. Hon har haft separatutställningar på Färgfabriken i Stockholm och Borås Museum. Helene Billgren har tecknat och målat mycket under sin konstnärliga bana men även haft perioder då hon bara har gjort objekt. I utställningen BU höst 2017 finns exempel på olika uttryck såsom måleri, grafik, teckning och virkade objekt.

Stefan Uhlinder är född 1953 i Stockholm. Han studerade 1982-87 vid Valands Konsthögskola i Göteborg och Hochschule der Kunste, Berlin 1986. Uhlinder gick en fortbildning vid Konstfack åren 2006-07 och 2009, i mönsterrapportering och textil samt screentryck. De senaste årens separatutställningar har Uhlinder ställt ut i bland annat Göteborg, Stockholm och Östersund. Representerad i Västra Götalands region Statens Konstråd och Stockholm Konst. År 2014 blev hans verk utsett till årets offentliga verk för Stockholm Konst 2014, tillsammans med konstnären Astrid Göransson. Stefan Uhlinder arbetar med både måleri och olika grafiska tekniker.

Yusuke Asai. Foto: Martina Thorén.

OpenArt 2017

18 juni-10 september

OpenArt 2017 hade fokus på Japan och Colombia. På Örebro konsthall visades en samlingsutställning med verk av Miler Lagos (Colombia), Aiko Miyanaga (Japan), Teppei Kaneuji (Japan), Toxicomano Callejero (Colombia), Yusuke Asai (Japan), Satoshi Murakami (Japan), Pekka & Teija Isorättya ( Finland).

Springtime for XXXXXX

20 maj - 4 juni

Konsten är inte alltid ett uttryck för tiden men den är alltid i tiden. Världen runt omkring är närvarande och för en konstnär kan detta resultera både i respons och flykt. Och många andra sätt att förhålla sig. Tidens bistra verklighet kanske bäst kommenteras med fantasins fria flykt. Vem våras det egentligen för just nu? Vår tids unga konstnärer - i detta fall eleverna på Örebro Konstskola - ger svar. Kanske inte alltid på tal. Men i alla fall…

Vacuum

8 april - 14 maj

I mötet mellan det förflutna och nuet hittar Sara-Vide Ericson stoff för sina nya arbeten. Det är en personlig uppgörelse med rötter och ett nystande av trådar bakåt i generationerna. Hon har bland annat använt sig av stulna kläder, ärvda föremål och iscensatt sina bilder på "heliga" platser. Genom att använda sig av en performativ och mer intuitiv metod, där en händelse återskapas eller snarare levs, har hon upplevt en större frihet i arbetet och utmanat sig själv.

I utställningskatalogen till utställningen "Fermenting" (Galleri Magnus Karlsson, Sthockholm, april 2016) skriver journalisten Sanna Samuelsson om sitt möte med Sara-Vide Ericson och hennes konst:

Att måla beskriver Sara-Vide som en transformativ akt, där saker tar form, och samtidigt får fortsatt liv. Till skillnad från de fotografier som hon tar under arbetets gång, som hon bara ser som snapshots av ett skeende, som frusna ögonblick.?– I det utrymmet som jag rör mig i när jag målar, så är det som i ett mörkt rum, där ljuset sakta tänds medan jag arbetar. Man ser tydligare situationen, platsen, och ser in under ytan. Om jag målar det så fortsätter det att hända. Det är som att andas i ett glas, och andedräkten finns kvar. Där lever känslan. Bilden finns inte innan jag målar den.

Om konstnären

Sara-Vide Ericson är född 1983 i Hälsingland, där hon nu åter bor och arbetar. Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (2003–2009), och fick stor uppmärksamhet redan för sin examensutställning She Wolf på Galleri Mejan (2008). Samarbetet med Galleri Magnus Karlsson inleddes med en solopresentation, Ride, på konstmässan Market i Stockholm (2010). Hon har sedan haft två större separatutställningar, Liar (2010) och While Unconscious (2012) samt en mindre, The Basement Drawings (2013), på galleriet. Filmen Sara-Vide Ericson av Jacob Frössén följde hennes arbete under flera år och sändes på SvT (K Special) 2014. Hösten 2014 hade hon sin första utställning på det danska galleriet V1 i Köpenhamn och 2015 inleddes ett samarbete med New York-galleriet Albertz Benda där hon deltagit i två curerade grupputställningar, Empire of Senseless (2015) och Like-ness (2016). Hon har även ställt ut på muséer och konsthallar i Sverige och internationellt.

Counter-intelligence

25 februari - 2 april

Mishka Henner, utforskar, blottlägger och avslöjar människans förhållande till jorden och till varandra med internet, google streeet view och googles kartfunktion som sina verktyg. Hans fotografier bär spår av övervakning som utförs av stater runtom i världen.

Mishka Henner, som nu för första gången ställer ut i Sverige, är född 1976 i Belgien men numera bosatt i Manchester, England. Han har tidigare ställt ut separat och i grupputställningar i både Europa, Australien och USA Han är bland annat representerad i Museum of Modern Art i USA, hos Centre Pompidou i Frankrike och på Viktoria and Albert Museum, England. Han ger ut böcker på eget förlag, företrädesvis som print on demand. Hans verk No Man´s Land var 2013 nominerat till Deutsche Börse Photography Prize

Henners utställning Counter-intelligence på Örebro Konsthall fokuserar på verk där han med hjälp av den moderna tidens kommunikationsverktyg blottlägger skeenden. Henner är ingen aktivist utan låter det avslöjande i verken tala för sig själv. Till exempel, i serien 51 US Millitary Outposts hittar han koordinatinformation i bilder som amerikanska soldater lagt upp som blottar den geografiska placeringen av hemliga baser, i Feedlots ser vi från satellitbilder påverkan av nötkreatursfabriker på landskapet och i videoverket I´m not the only one fokuserar han på människans ensamhet genom att ställa videosekvenser från Youtube bredvid varandra, sekvenser där användare har lagt upp sin egen inspelning av sången med samma namn mot internets miljardpublik men där ofta Henner är den enda som besökt deras sida.

Utställningen är ett samarrangemang med Black Door Gallery.

Ear to the ground

14 januari - 19 februari

Konstnärerna Ulrika Sparre och Hanna Ljungh presenterar en utställning där de samarbetat utifrån ett gemensamt intresse och ett konstnärligt undersökande av den materia vi benämner som sten, mark, jord och land. Utgångspunkten är två konstnärskap som möts och tar sig skilda uttryck för att gestalta vårt mänskliga sökande efter sanning och villkoren för mänsklig existens. Utgångspunkterna är det andliga och det vetenskapliga och hur dessa skapas och omskapas i olika material.

Om konstnärerna

Ulrika Sparre (f. 1974) bor och arbetar i Stockholm. Hon utbildade sig på Konstfack och Gerrit Rietveld Academie i Holland. Hon arbetar med installation, skulptur, fotografi, film, performance och ljud. Ulrika har ställt ut på bl.a. Färgfabriken i Stockholm, Reykjavik Art Museum, Galleri Niklas Belenius, Varbergs Konsthall, Stene Projects och Interaktiva Institutet. Sparre deltar under 2016 i Global Nomadic Art Project i Syd Afrika och samarbetet The Leyline Project presenteras på NKF Malongen i Stockholm. Sparre deltar under januari 2017 i utställningen Långviksskär-efter Axel Sjöberg på Sven-Harrys Konstmuseum samt Beckers Konstnärsstipendium 30 år på Färgfabriken.

Hanna Ljungh är född 1974, bor och verkar i Stockholm. Hon har en magisterexamen i konst från Konstfack i Stockholm och kandidatexamen från Parsons School of Design i New York. Hon arbetar med installation, skulptur, fotografi och film. Hennes verk har nyligen visats på ANNAELLE Gallery i Stockholm, Hippolyte Studio i Helsingfors, Svenska Kulturinstitutet i Paris och Pohang Museum of Art i Sydkorea

2016

Inrymd

26 november 2016 - 1 januari 2017

Två konstnärer med ursprung i Örebro möts i en utställning med måleri och skulptur. Stina Rosenbergs abstrakta måleri kännetecknas av ett intuitivt sökande där färg och avtryck från penseldrag, verktyg och kropp är centralt. Malin Tivenius arbetar med skulptur, foto och blandad media utifrån begrepp såsom plats, rörelse och förvandling.

Om konstnärerna

Stina Rosenberg (född 1981) född i Örebro, bosatt i Stockholm. Stina är utbildad på Umeå konsthögskola samt på Göteborgs konstskola och har deltagit i flera grupp- och separatutställningar, bland annat i Jönköping, Stockholm, Umeå, Köpenhamn och Hanoi.

Malin Tivenius (född 1982) född i Örebro, bosatt i Stockholm. Malin är utbildad på Örebro konstskola samt på Umeå konsthögskola och har deltagit i flera grupp- och separatutställningar, bland annat i Stockholm, Umeå, Blanca Murcia, Port au Prince och Berlin.

I want to be heard, I want to be found

8 oktober - 20 november

Konstnären Knutte Wester skildrar samhällets otillräckligheter genom att arbeta tillsammans med människor som på olika sätt drabbats av systematisk orättvisa. Ofta inleds Westers projekt med att han flyttar sin verksamhet till en plats där individer lever långt borta ifrån en medial radar, som barnhem eller flyktingförläggningar. Väl på plats bjuder han in till en öppen ateljéverksamhet där skapandeprocessen sker i tätt samarbete med de människor som verken sedan handlar om. På så vis skapas en plattform där de som sällan blir hörda låter oss höra deras röster; de är flyktingbarn, asylsökande eller barnhemsbarn. Knutte Westers konstnärskap är färgat av deras berättelser och livsöden. Genom dem belyser han vikten av att lämna avtryck. Wester blottlägger spåren som blir kvar när en människa, frivilligt eller ofrivilligt, lämnar en plats.

Om konstnären

Knutte Wester (född 1977) är utbildad på Konsthögskolan i Umeå och har deltagit i flera grupp- och separatutställningar, bland annat i Moskva, Johannesburg, Gdansk, Stockholm, Västerås och Linköping.

Varför? Därför!

26 augusti - 2 oktober

Varför gatukonst? Fem konstnärer från olika generationer med gemensamma rötter i gatukonsten ger en grupputställning med måleri, teckning, installation och foto som svarar för sig själv. Utställningen är ett samarbete mellan Örebro konsthall, Konstfrämjandet Bergslagen och Örebro Street Art festival.

Daniel Diaz och Jenny Paléns spår av graffitti i staden har jag följt under 90-talets varma sommarnätter - 20 år senare ser jag deras konst i nya tekniker och i andra rum. Under en konstfestival i Göteborg blev jag hänförd över Ektas abstrakta måleri i stort format. När jag bodde längs med röda tunnelbanelinjen i Stockholm mötte jag Jose David Hildebrands snabba tunnelbaneteckningar av medtrafikanter som sattes upp istället för reklamskyltar. Sibylla Nohrborg träffade jag framför en stor graffitimålning i en förort och blev överraskad av att se en hel värld av gatukonst och graffiti på hennes instagramkonto, från Kuba och London till Rågsved och Östermalm!

Mark Andersson, curator

Om konstnärerna

Ikaroz/ Daniel Diaz

Daniel Juan Diaz (f. 1974), med alias Ikaroz, är en ikon bland graffitiälskare. Han har gått Grafikskolan i Stockholm och arbetar med måleri/graffiti. Ett av hans största projekt är Urban allemansrätt, en 80 x 6 meter stor väggmålning i polisens insatsstyrkas garage i Solna, som gjordes 2005 tillsammans med Ossian Eckermann och Arvid Wretman på beställning av Statens konstråd. Ikaroz har målat och deltagit i utställningar i Sverige och internationellt sedan 1990. Ikaroz är representerad hos Statens konstråd och flera kommuner i Sverige.

Jenny Palén

Jenny Palén (f.1982) arbetar med visuella gestaltningar såsom installationer, video och skulptur. Hon har gått Kungliga konsthögskolan i Stockholm och har ett förflutet som graffitimålare. I hennes teckningar finns spår av gatukonstens karaktäristiska linjer och färgval. Motiven är figurativa med dragning till det komiska och absurda - samma karaktärer återkommer i såväl videoverk som skulpturer. Jenny Palén har de senaste åren fokuserat på film, performance och installationer med drömska, existentiella och surrealistiska teman.

EKTA/ Daniel Götesson

Daniel Götesson (f.1978), med artistnamnet EKTA, är baserad i Göteborg sedan 2005 och har studerat media och design i London. EKTA arbetar med skulptur, teckning och måleri och är verksam i Sverige och internationellt. Hos EKTA finner man ett konstnärligt uttryck som är besläktat med graffiti och som ofta spänner över stora ytor med nonfigurativa färgfält. EKTA har även arbetat med offentliga gestaltningsuppdrag och finns representerad i flera kommuner i Sverige.

José David Hildebrand

José David Hildebrand (f.1979) uttrycksmedel är teckning, måleri och video och han har gått Konsthögskolan Valand. Det är inte omöjligt att den som reser i tunnelbanan i Stockholm någon gång avbildats av José David Hildebrand – han tecknar nämligen sina medresenärer på baksidan av tunnelbanevagnens reklamskyltar. Tunnelbaneteckningarna blir på en och samma gång en gåva till lokaltrafiken, en motståndshandling och ett sätt att ta plats i det offentliga rummet.

Sibylla Nohrborg

Sibylla Nohrborg (f. 1945) arbetar med garngraffiti och har sedan 2012 fotograferat gatukonst och graffiti runtom i världen. Sibylla dokumenterar med sin mobilkamera ett flöde av olika uttryck inom gatukonst som hon visar i sitt galleri på Instagram under namnet ”sibyllagun”.

©Daniel Diaz/Bildupphovsrätt 2016.

Färg

18 juni - 21 augusti

I sommarutställningen Färg på Örebro konsthall möts de tre konstnärerna Niklas Seglevi, Torbjörn Johansson och Katarina Löfström. Färg är ofrånkomligt en del av både livet och konsten. I konstens historia har färgens betydelse varierat men alltid funnits där och ibland som den viktigaste ingrediensen. I livet påverkas vi av vilka färger vi omger oss med och färgerna påverkar varandra sinsemellan. Vissa upplever att det finns kopplingar mellan våra olika sinnen så att färg kan förknippas med musik eller med en viss känsla, andra ser att vissa bokstäver alltid har en viss färg, så kallad synestesi. I utställningen FÄRG sammanförs tre konstnärer som arbetar med färg i olika former och uttryck där hela rummet tas i anspråk, färgen bryter sig loss från duken och går utanför ramarna. Med ljusspel, skulpturala installationer och ett utvidgat måleri hänger sig konstnärerna åt färg som fenomen.

Om konstnärerna

Niklas Seglevi målar abstraherat med ett bildspråk som har rötter i animerad film, serieteckning, barock och popkonst. Hans konstnärliga uttryck sträcker sig ifrån expansiva installationer med väggmålningar som tar hela rummet i anspråk till mindre verk där figurer tycks röra sig böljande och rytmiskt över duken eller väggen. De starka färgerna tänjer sig framåt, bakåt och ut mot kanterna. Han är en kolorist som svävar mellan sina motpoler mikro och makro och leker med färgernas dynamik för att ständigt hitta nya kombinationer och former. Niklas Seglevi är utbildad vid Kunstakademiet i Trondheim och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han har ställt ut både separat och i grupputställningar i Sverige, Norge och Tyskland och gjort ett flertal offentliga gestaltningar.

Torbjörn Johansson pendlar mellan att rikta sig mot gallerirummet och det offentliga rummet. I ett ständigt utforskande av olika material undersöks rummet och tiden där det abstrakta måleriet ofta lämnar den två dimensionella ytan och tar fysisk form. Sedan han gick ut Kungliga Konsthögskolan och Konstfack har Johansson gjort ett tjugotal platsspecifika verk och haft utställningar både i Sverige och internationellt. 2012 deltog han i Moderna museets utställning ”Explosion” med verket ”One of them is red” – ett verk som sedan visats vid flera tillfällen på Moderna museet, Malmö. Torbjörn Johansson gjorde 2014 det offentligt konstverket ”Källan Är” i folierat glas som är placerat utanför Universitetssjukhuset Örebro.

Katarina Löfström har efter Örebro konstskola gått Konstfackskolan och Kungliga konsthögskolan och arbetar framför allt med videokonst, digitala animationer och skulpturala installationer. Sedan millennieskiftet har Löfströms arbeten presenterats i ett flertal soloutställningar och grupputställningar i Sverige och internationellt och hon har gjort flera offentliga gestaltningar, bland annat till konserthuset i Uppsala och Karolinska institutet i Stockholm. I Örebro är hon senast aktuell med den konstnärliga gestaltningen ”Fugue” för Örebro Konserthus, ett interaktivt ljusverk som är beställt till konsertsalens väggar, inspirerat av de fåglar som flyger i flockar över Örebro.

Örebro konstskola - Vårutställning

21 maj - 12 juni

"En konstskola är en plats att misslyckas på. Det är inte en konstfabrik. Snarare ett laboratorium. En plats där eleverna vågar pröva sina idéer. Om några av dessa idéer blir till färdiga utställningsbara verk så är det bra, men det är inte det viktiga. När Örebro Konstskolas elever nu ställer ut på Örebro Konsthall så är det de färdiga verken som visas. Allt det andra får man tänka sig. De vilda idéerna, de havererade projekten, det som inte är färdigt än, misslyckandena. De sakerna är naturligtvis minst lika intressanta. Det som visas är inte så dumt det heller."

Verk av olika slag gjorda av alla elever våren 2016 på Örebro Konstskola. Örebro Konstskola driver utbildning i fri konst på nivån mellan gymnasium och högskola. Den konstnärliga grundutbildningen är på två år och målet är att den ska leda vidare till högre konstutbildning. Även i år visas skolans vårutställning på Örebro konsthall och samtliga första- och andraårselever deltar. Vårutställningen som brukar vara högt uppskattad och välbesökt kommer likt tidigare visa en bredd med verk i olika tekniker, måleri, skulptur, film, ljudverk, text med mera.

Förälskelsen

9 april - 15 maj

Konstnärerna Jonas Liveröd och Jonas Ohlsson har sedan de först träffades 2004, delat såväl varm vänskap som äventyrligt, utforskande arbete. Efter gemensamma utställningar och projekt i U.S.A, Sverige, Norge och Holland så har nu turen äntligen kommit till Örebro konsthall. De jobbar båda internationellt  men båda har också starka band till Örebro: Jonas Ohlsson har växt upp i staden och gått på konstskolan där, Jonas Liveröd har bland annat medverkat på två upplagor av OpenArt och är återkommande gästlärare på Örebro konstskola.

Jonas och Jonas förenas i ett djupt intresse för att blanda och utforska alla typer av material, områden och medium, gärna med utflykter i arkitektur, text och musik. En viktig faktor för båda är en kärlek, intimitet och ärlighet inför arbetet - att tillåta fel och skavanker, stora känslor och möjliga misslyckanden.

I utställningen Förälskelsen kommer de integrera sina verk i en allomfattande rumsligt helhetsinstallation. De kommer bygga intensivt under en vecka  på plats i konsthallen tillsammans med elever från Örebro konstskola och konsthallen kommer förvandlas till ett sprakande Wagnerskt gesamtkunstwerk. Ingen vet ännu exakt vad som kommer hända i konsthallen, men en sak är säker - det kommer bli bångstyrigt, kärleksfullt och fascinerande.

Om konstnärerna

Jonas Liveröd har under de senaste åren bland annat haft enskilda utställningar på Teckningsmuseet, Third Space i Köpenhamn, Galleri Steinsland-Berliner i Stockholm, Lars Olsen Gallery i Köpenhamn, Galleri Martin Bryder i Lund, Tegnerforbundet i Oslo, Olle Nymans Stiftelse i Stockholm och Trelleborgs Museum. Hans bok The Violence gavs ut 2008 och 2012 kom uppföljaren Permanent Daylight, båda prisbelönta. Han har också varit ateljéstipendiat på Irish Museum of Modern Art (IMMA) i Dublin och har under de senaste åren gästföreläst på konstakademierna i Münster, Nürnberg, Tromsö samt högskolan i Malmö och curaterade utställningar som Playing with dead things för Galleri Steinsland-Berliner och Rite of Passage för den danska skulpturparken Skovsnogen.

Jonas var under 2015 Artist in Residence på Z/KU – Centre for Art & Urbanistics i Berlin och kommer under våren 2016 även göra en soloutställning på konsthallen Concordia i Holland. Under 2016 kommer även Jonas nya bok - Grand Assembly - an encyclopedic inventory.

Hans permanenta paviljong Den Liverödska Wunderkammaren på Alma Lövs Museum är alltid aktuell.

Jonas Ohlsson har under dom senaste åren jobbat med många olika projekt. Ibland via de möjligheter som konsten kan bjuda på, ibland som DJ-musiker, ibland som curator eller (gäst) lårare. Jonas har gjort Artists in Residences i Rio de Janeiro, Sao Paulo, Aruba, Los Angeles, Detroit, Boston, Sydney, Marrakesh, Xiamen & Jingdeshen (Kina) och Berlin och har gjort ett par hundra utställningar eller performances över hela världen. Bland annat på Frankfurter Kunstverein, Sao Paulo Biennial, Marrakesh Biennial, Bonniers Konsthall, Krinzinger gallery i Zurich, Palais de Tokyo, Brewery Projects i Los Angeles och Kling & Bang i Reykavik för att nämna några.

Sedan några år tillbaka jobbar Jonas intensivt som lärare på olika institutioner i Holland, som Rietveld Akademin i Amsterdam, Kungliga Konstakademin i Den Haag och Designakademin i Eindhoven.

Kate Millett Farm

27 februari - 3 april

1978 grundade den feministiska författaren Kate Millett en konstkoloni för kvinnor i Poughkeepsie, USA, vilken var i drift fram till början av det nya milleniet. Kolonin grundades ur övertygelsen att ett genusspecifikt sammanhang kunde erbjuda en miljö där kvinnliga konstnärer skulle kunna arbeta obehindrat av socialt stigma.

Millett är mest känd för sin bok Sexual Politics (1970) och sitt banbrytande arbete för kvinnors frigörelse. Hon var en del av både den feministiska rörelsen och  gayrörelsen som inspirerade feministiska och lesbiska separatistiska kulturella och kollektiva experiment under 1970-talet.

Millett Farm utvecklades ur den radikala feminismen, gayrörelsen och den avantgardistiska konsten. Målet var en självförsörjande zon, där kvinnor kunde existera i egen rätt, i systerskap och i konstnärskap.  Kollektivet var både en praktisk skola i självständighet men lika mycket en plats som utforskade gemenskap. Det politiska samtalet var ständigt närvarande; att skapa en ny samhällsordning på kvinnors villkor, att i gemenskapen med andra kvinnor hitta styrkan, mobilisera och förändra resten av samhället.

2010 bjöd Kate Millett in S.O.J. att bo med henne på Farmen. Det blev startskottet för deras kulturella porträtt av detta unika sammanhang. De är intresserade av Farmen både som en konstkoloni, ett feministiskt sammanhang och ett socialt experiment. Men mest av allt som en motståndhandling.

Kate Millett Farm har tidigare visats i olika utställningsformer runt om i Sverige, projektet har även resulterat i boken A PIECE OF LAND och ett samarbete med artisten Jenny Wilson som bland annat specialskrivit fyra apokalyptiska låtar – FREEDOM, POLITICS, EVOLUTION OCH BIOLOGY – sprungna ur Kate Milletts liv och tankegångar.

Sisters of Jam – Moa och Mikaela Krestesen

Sedan 2008 har Sisters of Jam arbetat med tvärdisciplinära projekt där de använder sig av flertalet medium – foto, video, teckning, installation, text – genom en undersökande process som ställer frågor om gemenskap, ensamhet, historieskrivning och kontinuitet. Deras arbete söker sig till att föra ett feministiskt samtal över generationer och geografier.  Ett samtal som både är verkligt och är allegoriskt, som når både framåt och tillbaka i vår historia men som kan berätta något nytt. De använder sig av kollektiva arbetsmetoder för att överbrygga gränser mellan genrer och för att nå större och starkare.

Heta rum och svala

16 januari - 21 februari

När det är som allra mörkast och nästintill omöjligt att föreställa sig en midsommar, håller Mamma Knota hus på Örebro konsthall.

Den fiktiva figuren Mamma Knota kom till i ett performance, en levande tavla, som handlade om konstnärens nytta i samhället. Längs E18/E20 söder om Örebro gjorde konstnären Ann Sidén en tidsglipa, där betesdjuren Highland Cattle representerade samhället, flocken.

Med horn och långt hår flyttades tiden på samma gång bakåt som framåt. Trettiotusen bilister per dygn såg denna sju sekunder långa tavla från ratten.

Från industriföretag nära gärdet kom man för halvtiokaffe vid lägerelden och talade tid, yrkesliv och kärlek. Det bara hände, och var inte alls planerat.

Mamma Knota hade alltså skapat ett svalt rum, en bubbla, en glänta där det är tillåtet att tala om vad som helst. I den relationella konstens svala rum finns inga pengar, ingen makt. Alla vet att konstnären saknar det. Det enda som kan hända där är att tankar byts och nya idéer formas i samtalet.

I heta rum och svala, bjuds besökare på Örebro konsthall till samtal och till att sluta med en vana, ta en tupplur i ett moln, försöka fatta ett beslut eller bara återvinna ödd tid.

2015

Handlingar

21 november 2015 - 3 januari 2016

Jesper Nordahls utställning omfattar måleri, video och fotografi. Utställningen är en del av en serie arbeten med arbetsnamnet Memorials, eller artefakter för ett arkeologiskt arkiv, som bland annat undersöker den sociala och politiska betydelsen av konst och bild. Målningarna, men även andra verk i utställningen, utgår från omtvistade platser och händelser som omfattats av mer eller mindre tydliga konflikter kring tolkningsföreträde. Samtidigt kan utställningen ses som en serie självbiografiska bilder som sträcker sig från 1982 i en fotostudio på Sri Lanka fram till idag. Utställningen består främst av arbeten gjorda mellan 2013 och 2015.

Jesper Nordahl är född 1969 i Stockholm, där han för närvarande även är baserad. Hans arbeten har visats både i Sverige och utomlands. Bland annat på Shedhalle Zurich, Artists Space New York, Index Stockholm, Grazer Kunstverein Graz, Kunstlerhaus Bethanien Berlin, Colombo Art Biennale Colombo och Dolores at EDB Projects Amsterdam. Nordahl examinerades från Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 2000 och deltog i Whitney ISP i New York 2006-2007.

Dit ljuset inte når

10 oktober - 15 november

Dit ljuset inte når är en utställning som belyser det vi inte ser, till exempel i de veckade tygerna förstår vi att även ytorna inne i vecken existerar även om vi inte ser ända in, och är det utseendet eller det hemliga innehållet som väcker vårt intresse när vi betraktar en stängd låda, och är de vita lakanen som målats med svart färg fortfarande vita, dvs. det som har försvunnit, dött eller gömts, men som trots allt finns kvar.

Jubilarens val 2015 - ett nedslag i dagens konst och konsthantverk i Örebro

16 september - 4 oktober

Utställningen Jubilarens val arrangeras för de anställda som arbetat 24 år i Örebro kommun och därmed får en minnesgåva. Jubilarerna kan välja ett verk ur den här utställningen eller traditionell gåva. Utställningen är ett nedslag i dagens konst och konsthantverk i Örebro kommun där man även från allmänheten kan handla till ett förmånligt enhetspris. Jubilarerna har förtur till konstverken och kan välja gåva fr.o.m. lördag 19 september kl. 12.00. Övriga kan reservera och får veta den 5 oktober om de får köpa något.

magnus facio!

14 juni - 6 september

Lilian Bourgeats arbete präglas av ett ständigt sökande efter lek och samspel mellan konst och betraktare. Hans skulpturala verk är avbildningar av vardagsföremål; glödlampa, plastbord och stolar, gummistövlar men i format som är överdimensionerade. Genom att göra referenspunkterna suddiga ställer Bourgeat frågor om förhållandet mellan konsten och den verkliga världen liksom förhållandet mellan representation och perception och den naturalistiska processen genom vilken vi förstår världen. På Örebro konsthall visas flera av konstnärens senare verk.

Lilian Bourgeat, född 1970 i Saint-Claude i Jura, bor och arbetar i Dijon, Frankrike.

Utställningen är en del av OpenArt 2015.

Den dolda konsten

2 maj - 7 juni

Vad döljer sig i Örebro kommuns stora konstsamling? I den här utställningen lyfter vi fram ett 80-tal konstskatter av de nästan 8000 lösa konstverk som finns i samlingen. Målningar, teckningar, skulpturer och andra objekt kommer att fylla konsthallen i en generös hängning. Det blir en blandning av nytt och gammalt, känt och okänt, stort och smått. Vi vill bjuda på ett representativt urval för den konst som förvärvats till samlingen de senaste 100 åren.
Till skillnad mot den offentliga konsten ute på torg och i parker, är löskonsten deponerad ute i kommunens verksamheter och därmed ”dold” för allmänheten i stort. Den finns
bl.a. på äldreboenden, kontor, i skolor och konferensrum.
Örebro konsthall ansvarar för inköp och förvaltning av konst åt Örebro kommun. Syftet med kommunens konstinköp är att berika och skapa estetiskt tilltalande miljöer i lokaler och på arbetsplatser som ägs, förhyrs eller används av Örebro kommun.
 
Merparten av den lösa konsten köps in från utställningar på gallerier och konsthallar i Örebro kommun. Inköpen görs utifrån funktionella och estetiska aspekter men även för dess samtida egenskaper som en spegling av den tid vi lever i just nu.

Örebro konstskola

11 april - 26 april

Verk av olika slag gjorda av alla elever 2015 på Örebro Konstskola. Örebro Konstskola driver utbildning i fri konst på nivån mellan gymnasium och högskola. Den konstnärliga grundutbildningen är på två år och målet är att den ska leda vidare till högre konstutbildning. I år visas skolans vårutställning på Örebro konsthall och samtliga första- och andraårselever deltar. Vårutställningen som brukar vara högt uppskattad och välbesökt kommer visa en bredd med verk i olika tekniker, måleri, skulptur, film, ljudverk, text med mera.

Tommy Hilding

28 februari - 5 april

Örebro konsthall är mycket glada att kunna visa Tommy Hilding i hans första separatutställning i Örebro. Vi fick ett första möte med hans måleri i en samlingsutställning på Örebro konsthall 2010, nu kan vi presentera honom i helformat.

Tommy Hilding är född 1954 i Skagersvik, i norra Västra Götaland. Tommy Hilding kommer från en familj utan intresse för konst eller måleri men började själv måla i 17-årsåldern. Han flyttade sedan tidigt till Stockholm där han fortfarande bor och arbetar. Han är utbildad på Konstfack och har blivit känd som något av en "förortspoet" då hans måleri ofta skildrat fotorealistiska förortsmiljöer. Arkitektur, gator och lekplatser, och ibland människor, tar gestalt i en dov färgskala. Oväder nalkas eller har passerat, himlen är gråblå och i horisonten kan ibland solen anas. Tommy Hilding går även inomhus och målar interiörer och närbilder av individer. Det är melankoliskt och vackert med en mörk underton. Utställningen på Örebro konsthall består av målningar från de senaste åren i Tommy Hildings konstnärskap.

Vi har en viktig grej på gång – konsten att förändra med bild

17 januari - 22 februari

”Vi har en viktig grej på gång” handlar om seriekonst och behandlar två huvudgenrer inom svensk seriekonst idag: Politiska serier och den moderna utvecklingsromanen. Seriekonsten har de senaste åren blivit högaktuell och influerar bl.a. bildkonsten, och tvärtom förstås. Den är idag också ett effektivt verktyg för att granska makten och samhällsstrukturen. Utställningen är producerad av Grafikens Hus som fick idén att korsbefrukta grafik, serier och politik tillsammans med några av Sveriges främsta serietecknare. Dessa bjöds in till Grafikens Hus egen grafikverkstad för att jobba i grafiska tekniker utifrån sitt eget bildspråk och ta steget utanför serieformatet. Medverkande serietecknare är Liv Strömqvist, Joanna Hellgren, Hanna Gustavsson, Joanna Rubin Dranger, Mats Jonsson, Julia Thorell och Sara Granér. Utställningen går på turné över hela Sverige och på varje plats arrangeras föreläsningar och workshops kring hur vi alla kan berätta vår historia genom serier. Till utställningen hör en webbsida, enviktiggrej.se, där man kan ladda upp sin egna serier eller skapa en serie i seriegeneratorn.

2014

A continuous shift of perspective

Utställningen består av fem videokonstverk som fyller utställningsrummet med den rörliga bilden och filmernas olika ljud. Utställningen är tänkt som en helhetsupplevelse, med de olika filmerna som samspelar. Gemensamt för alla filmer är Selanders tillvägagångssätt, där filmen blir ett montage av eget filmat och fotat material och andra filmer och foton som hon sätter samman till nya meningsskapande konstverk. Hon menar att man ska uppleva hennes konst som ett slags poesi. Som betraktare behöver du inte förstå allt, utan kan låta dig översköljas av filmernas bild och ljudflöde. Varje videokonstverk tas upp för sig här nedan.

Lina Selander (f. 1973) har gått på Kungliga konsthögskolan i Stockholm och på Högskolan för fotografi i Göteborg. Hon har studerat både film, foto och konst. Hon bor och är verksam i Stockholm. Lina är särskilt aktuell just nu då hon ska representera Sverige på Venedigbiennalen 2015, en arena för internationell samtidskonst. Hon kommer även ställa ut på Moderna museet och på Göteborgs konsthall under 2016.

Lina Selander intar ett undersökande förhållande till konsten. Som en forskare närmar hon sig historien och det nutida, hon sätter samman olika element, såsom egna filmbilder och fotografier, citat och arkivmaterial. Lina Selander förhåller sig till ett flertusenårigt spann i historien där hon belyser och lyfter vissa historiska skeenden och sätter dem i relation till andra historiska händelser. En ny bild och ett nytt sammanhang uppstår i hennes konst. Historia utgörs egentligen av miljontals olika trådar som har vävts, varav vissa lyfts fram som betydelsefulla. Historia är berättande, men inte alla människors berättelse. Vissa berättelser lever kvar, och andra inte.

Lina Selander arbetar med ljud och ljus, film och foto. Hon har en fascination för historien och använder sig av historiska händelser och platser i sin konst. Inför varje fenomen som hon vill skildra i sitt konstnärskap så reser hon för att samla sitt material, och ofta går resorna till kända och redan överdokumenterade platser.

Blue lagoon black

Monica Höll arbetar med teckning, måleri, skulptur och installation. Hon ställer nu ut på Örebro konsthall för första gången och visar här nya skulpturer och målningar. De nya verken handlar om starka möten med naturen. Framför allt den häpnadsväckande naturen på Island med glaciärernas isar, vulkaner och ”hot pots”. Genom olika associationsprocesser, omformuleringar och förvrängningar har dessa möten förvandlats till skulpturala redskap. Upplevelser av naturens uttrycksfulla processer har formats till helt nya objekt tillverkade av gips, silikon, aluminium och betong. Gjutningar av spår i marken efter olika fordon som tar sig fram över känslig mark som sand eller på is och snö har blivit viktiga tecken och skulpturala element.

Monica Höll är född 1960 i Västerås och bor idag i Sollentuna,. Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Bland annat har hon ställt ut på Västerås konstmuseum, Galleri Aronowitsch och Galleri Niklas Belenius i Stockholm. En av flera installationsprojekt är ”Crazy drawing room” på Galleri Niklas Belenius där teckning fyller golv, väggar och tak.

Monica Höll inspireras av och samarbetar gärna med andra discipliner som med dans i installationen ”TWIST” där dansaren och koreografen Efva Lilja koreograferat dansaren Danny Anatta i 1200 m resår spända kors och tvärs mellan golv, väggar och tak på Forum- Nutidsplats för kultur Stockholm. Ett av hennes offentliga uppdrag är stora utomhus-skulpturer för Akalla nya grundskola i Stockholm.

Jubilarens val 2014 - ett nedslag i dagens konst och konsthantverk i Örebro

Utställningen Jubilarens val arrangeras för de anställda som arbetat 24 år i Örebro kommun och därmed får en minnesgåva. Jubilarerna kan välja ett verk ur den här utställningen eller traditionell gåva. Utställningen är ett nedslag i dagens konst och konsthantverk i Örebro kommun där man även från allmänheten kan handla till ett förmånligt enhetspris.

Jubilarerna har förtur till konstverken och kan välja gåva, övriga kan reservera och får veta i efterhand om de får köpa något.

Labyrint

När Mia Malmlöf nu ställer ut i Örebro är det med en utställning som är speciellt gjord för Örebro konsthall. Labyrint är en målerisk installation där ljud möter målningar på akrylglas och blandteknik på papper. Utställningen består av flera olika rum som har sitt eget uttryck. Det mittersta rummet är inspirerat av ett klassiskt romerskt atrium, huvudrummet i det antika romerska bostadshuset. Antiken är en inspirationskälla för Mia Malmlöf, likaså trädgården med sitt växande och sin förgänglighet. Hennes måleri är färgstarkt och sensuellt och berättarlusten är stark.

– Jag arbetar hela tiden med att hitta nya vägar och spår i mitt konstnärliga språk och kan använda olika stilar om det behövs för det jag vill uttrycka. Jag skräms inte heller för det banala eller det vackra. Ofta har jag en berättande idé även om en del utav mitt måleri kan upplevas som abstrakt, säger Mia.

– Labyrint, fortsätter hon, är en hyllning till dem som gick vilse, de som försvann och till dem som finns kvar. Det här är min hyllning till den stora hyllningen, det vi kallar livet.

Mia Malmlöf är född 1954 och bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm.

miamalmlof.com

© Mia Malmlöf/Bildupphovsrätt 2013.

På armlängds avstånd

Örebro konsthall visar streetartkonstnärerna Egs, Amara Por Dios, Carolina Falkholt, Ollio, Sceb, Fits, Nug & Mattias Bäcklin, Angry Animals och Hop Louie i samlingsutställningen På armlängds avstånd. Pågår från och med 3 september till och med 14 september 2014. Gatukonsten uppstod under 1980 talet då amerikanska graffitimålare började tänja på gränserna för graffitin. Samtidigt började unga konstnärer att ta intryck av graffitimålare. De använde sig av nya tekniker och material i sitt skapande och laddade sina verk med mer eller mindre tydliga budskap. Man tog steget från ateljén och ut i gaturummet. I och med detta uppstod en ny konstform; gatukonsten. Den sågs först i New York, Paris och Berlin, men spred sig snart till andra städer. Konstnärer som Banksy, JR, Roa och Shepard Fairly är idag kända världen över för sin gatukonst. I utställningen deltar bl.a. Egs som är en av Finlands främsta graffitikonstnärer, Nug och Carolina Falkholt som har gett rubriker för det avståndstagande de mött för sitt konstnärliga arbete. Anonyme Hop Louie har blivit kallad Sveriges svar på Banksy.

© Amara Por Dios/Bildupphovsrätt 2014.

Anna Clarén

Fotografen Anna Clarén fick sitt genombrott med bildserien Holding (2006). Fotografierna skildrade Claréns vardag under fyra sommarmånader 2005 och sågs som unika i sin skira, privata framtoning. Hon beskrev sina fotografier som ett slags självporträtt men även som en allmänmänsklig berättelse om sökandet och längtan efter tillhörighet och närhet. Boken med samma namn vann svenska fotobokspriset 2006.

I bildserien Close to home (2013) återvänder Clarén till sin dokumentation av den egna vardagen. Nu är det dock familjen, barnen, mannen och vännerna som avbildas. Hennes fotografier blir till ett slags bevis på det liv hon lever. De är vackra skildringar av vardagslivets gång. Men under ytan finns samtidigt en oro. Med sina bilder försöker Clarén bevara ögonblick hon är rädd ska gå förlorade. Utställningen med samma namn är producerad av Fotografiska i Stockholm, och visades nyligen i Fotografins rum på Malmö Museer.

Örebro konsthall kommer att visa verk ur bägge utställningarna.

Anna Clarén är född 1972 och uppvuxen i Lund. Idag är hon verksam som utbildningsansvarig på Nordens fotoskola, Biskops- Arnö. Hon har haft flertalet utställningar och vid sidan om sitt arbete som lärare och sina kommersiella uppdrag arbetar Clarén med egna projekt som Holding (2006), Puppy Love (2009) och Close to home (2013). Anna Clarén har erhållit en mängd utmärkelser, bland annat utsågs boken Holding till Årets bästa fotobok 2006 av Svenska fotografers Förbund. År 2010 tilldelades hon ett femårigt arbetsstipendium av Svenska författarfonden.

En vandringsutställning om konst, konsumtion och medlemskap.

I Klubb konsument deltar konstnärerna Maria Andersson, Alevtina Kakhidze, Annika Kupiainen, Mattias Åkeson, Kristina Matousch, Andreas Gedin, Caroline Mårtensson och Johan Tirén.

Här möter du åtta uppmärksammade konstnärer vars konstverk på spännande sätt kretsar kring vår relation till vardagskonsumtion.

Allt fler butiker vill knyta oss till sig - och aktivera oss - genom olika medlemsförmåner, poängsystem, rabattkuponger (med kort giltighet), osv. Klubb Konsument vill på ett liknande sätt knyta betraktaren till sig genom såväl engagerande som interaktiva konstverk. På ett lekfullt vis lyfter utställningen olika sidor av konsumtion och shopping och aktiverar besökaren till att reflektera kring sitt eget handlande.

Börja redan nu genom att anmäla dig på www.klubbkonsument.se där Maria Andersson skapar ett spännande interaktivt verk speciellt för Klubb Konsument, och som erbjuder besökaren olika medlemsförmåner. Om man väljer att bli medlem, vill säga. Men det är gratis och utan andra förpliktelser. Missa inte ditt erbjudande!

Uppror och oro

Anders Romare, Leif Holmstrand, Nichlas Winmalm och Sofie Arfwidson.

”Uppror och oro - är en grupputställning som bygger på en grupp konstnärers fråga: Vilka för oss giltiga trådar sammanbinder måleri med skulptur. Eller enklare sagt; vi vill visa måleriska objekt och skulpturer i samma rum, med våra besläktade attityder till det konstnärliga arbetet som gemensam grund.

Beröringspunkter: En samtida, surrealistisk framtoning, kombinerad med psykedeliska anslag. Ett nyfiket problematiserande av perception, verklighetsuppfattning och tid. En förkärlek att låta motstridiga element bygga upp helheter. Representationer av minnets kreativa opålitlighet. Hallucinatoriska och drömska stormar. Uppror och oro.

Gemensamma referenser: Magisk realism. Nyexpressionism. Serier och populärkultur. Absurditeter. Romantik. Äldre konsthistoria.”

Anders Romare

född 1972, bor och arbetar i Stockholm.

Akvarellmåleri med stark kolorit. Artificiella urbana landskap med scenerier i förfall och samtidigt med skönhet.

Leif Holmstrand

född 1972, bor och arbetar i Malmö.

Mixed mediaskulpturer, ofta med klädesplagget som motivisk bas. Kretsar kritiskt kring antaganden om vad kropp, personlighet och kön kan tänkas vara.

Nichlas Winmalm

född 1973, bor och arbetar i Malmö.

Måleri i sprakande neonkolorit, hallucinatoriskt och drömskt. Undanglidande men ändå en igenkännbar helhet utifrån minnen och referensramar.

Sofie Arfwidson

född 1976, bor och arbetar i Berlin och Malmö.

Berättande måleri som rör sig fritt genom surrealistiskt, nyexpressionism, serier och poulärkultur. Inspirerat av sagor, sånger naturmystik.

Your soul is a chosen landscape

Eva Marklund ställer ut i Örebro för första gången med en utställning som är skapad för Örebro konsthall. Hon är känd för att i sin konst experimentera med material och tekniska lösningar i kombination med ett avskalat, vackert och poetiskt uttryck med flera bottnar. Den fysiska relationen mellan betraktaren och konstverket är viktig, när betraktaren rör sig kring verket växer det och ger utrymme för fler ingångar och tolkningar. Streck eller håltagning i järnplåt, stålvajrar som först ser ut som slumpartade linjer eller hål tills de för betraktarens ögon plötsligt antar formen av en hand, kyss eller ett ansikte. På så sätt blir själva upplevelsen, perceptionen, en del av konstverket med seendet i fokus.

”Konst på hög” i Kumla har ett verk av Eva Marklund, ”Synergi” (2008), där håltagningen i järnplåten ser ut att vara slumpmässigt gjord men på långt håll ser man att det är en del av ett stiliserat ansikte.

Eva Marklund arbetar i olika uttrycksformer, skulptur, performance, installation, foto och video. Utställningen på Örebro konsthall kommer även att innehålla måleri med vax på mineralglas.

Eva Marklund är född i Söderhamn och utbildade sig vid vid Konstfack 1992-1994 och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1994-1999. Hon är verksam som konstnär i Stockholm men har utfört flera offentliga konstverk på andra platser i Sverige.

2013

The phenomenon of Materializing a dream

”The phenomenon of materializing a dream” är en gestaltad dröminstallation gjord av konstnären Roland Persson. med all den komplexitet och oförutsägbarhet som en dröm kan innehålla.

De tre drömrummen är helt fyllda av infärgad silikon, ett material som är svårt att definiera och förhålla sig till och som omsluter besökaren. Allt är avgjutet, väggar, gardiner, mattor, objekt, och ibland transformerat in i andra tillstånd. Man träder in i huset utan skor och förhåller sig perceptuellt till materialet.

Vad händer när man går in genom en port av silikon och rummet man kommer in i är i silikon? Allt är likt och igenkännligt men något är helt annorlunda och oigenkännligt, fördolt och samtidigt helt exponerat.

Roland Persson är född 1963, född i Hudiksvall och idag bosatt och verksam på Värmdö, Stockholm. Han är utbildad vid Konsthögskolan i Umeå och är väl representerad runt om
i Sverige, inte minst med sina många offentliga arbeten.

Ulf Lernhammar

Örebro konsthall har glädjen att presentera konstnären Ulf Lernhammar, en av Örebros mest spännande konstnärer, med en helt egen karakteristik.

Ulf Lernhammar hade separatutställning på Örebro konsthall år 2000 och visade då ett måleri där färgen inordnades i geometriska mönsterkonstruktioner, detta för att göra färgen till huvudsaken. Färgen som innehåll och ämne. Parallellt med målandet har han också intresserat sig för teckning, och i hans utställningar har dessa alltid visats tillsammans med målningarna. De är luftiga rörelser av organiska former med viss sprödhet. Ofta i jätteformat.
I den här utställningen, som kort och gott heter Ulf Lernhammar, visas helt nya målningar där han för första gången kombinerar teckning och måleri. Utställningen är samtidigt en tillbakablick, den slingrar sig genom ett 33 år långt konstnärskap.

Nyligen har Lernhammars måleri blivit välkänt bland allmänheten genom hans utformning av en offentlig toalett på Järntorget i Örebro. Den strömlinjeformade toaletten, klädd i plåt, är lackerad med en rad bilmodellers färger vilket gör toaletten till ett minnesmonument över den bilparkering som tidigare fanns på torget. I utställningen på Örebro konsthall får vi se hur det hela började i hans måleri.

Ulf Lernhammar är född i Örebro 1958. Han har utbildat sig bland annat på Konstakademin och är i dag huvudlärare i måleri på Örebro konstskola.

Centralpalatset 100 år

Örebros ståtligaste byggnad firar 100 år 2013, det firar ägaren Adolf Lindgrens stiftelse med en jubileumsvecka.

Pascale Marthine Tayou - en del av OpenArt 2013

15 juni - 1 september

Pascale Marthine Tayou är född 1967 i Kamerun och bor idag i Belgien. Han är ständigt på resande fot med utställningar i en mängd länder. Varje gång han ställer ut är det en början på något nytt som har att göra med var han befinner sig. Hemma är för Tayou även platsen han besöker. Han arbetar både inomhus som utomhus med skulpturer och storskaliga installationer och föredrar att arbeta med material som han kommer över till vardags. Återvunnet trä, plast, metall, papper och glas får en ny innebörd när de placeras i ett helt annat sammanhang. Material från Kamerun blandas med saker från den västerländska kulturen.

Tayou menar att hans utställningar kan tolkas med ett seriöst öga – om man vill. Ingångar kan vara nationalism, exil och effekterna av sammanflätade globala maktstrukturer eller att utforska frågan om hur människor från olika länder och kontinenter uppfattar världen.

Pia König: Kombinatören

"Min titel kommer ursprungligen från en debatt jag hörde på radio nyligen. Den handlade bland annat om konstnärers arbetsvillkor. En konst och kulturarbetare har ofta ett flertal arbeten för att försörja sig vid sidan av sin huvudsakliga konstnärliga verksamhet. Där nämndes konstnären som kombinatörsarbetare. En k o m b i n a t ö r. Jag tänkte på ordet och såg andra egna bilder framför mig. Ett visuellt vridande på ordet kombinatör. Vem är kombinatören? Den frågan satte igång något för mig om hur jag vill visa mina arbeten på Örebro konsthall. Jag gör skulpturer, och ibland miljöer för dem. Jag arbetar oftast med en stiliserad verklighet. Förskjutningar och små förvrängningar. Olika grupperingar och tablåer. De konstverk jag visar är till viss del nya och del har visats tidigare."

Pia König är född 1968 och bor och arbetar i Göteborg. Hon är utbildad på Konsthögskolan Valand. Vid sidan av sin konstnärliga verksamhet arbetar Pia som studierektor på Gerlesborgsskolan i Bohuslän.

Marcus Jonsson: Saker jag trodde på - en svit målningar

"Mitt måleri bygger på mina egna erfarenheter i livet och mitt intresse för andra människor. Jag utgår från mina minnen som en väg för att starta upp ett konstnärligt arbete. Mina upplevelser är troligtvis liknande många andras och därför ganska allmängiltiga. Jag arbetar med händelser från barndomen till vuxenliv, mina och andra människors berättelser om livet. Mitt intresse ligger i att utforska hur man kan använda film och måleri som ett sätt att kommunicera berättelser. Under arbetet med Saker jag trodde på funderade jag över mina tidiga livserfarenheter, tänkte på saker jag gjort och trodde på under min uppväxt. Kärlek, arbete, utbildning, grabbighet och ensamheten i att bli vuxen. Måleriet är min berättelse. Om man tänker sig en lång tidsaxel är mina bilder uttagna som med ett nålstick."

Marcus Jonsson är född 1980 och bor och arbetar i Göteborg. Han är utbildad på Konsthögskolan Valand och Filmhögskolan Akademin Valand Göteborg.

Livet som karusell

Örebro konsthall rivstartar vårens utställningsprogram med att visa den finske konstnären Jukka Vikberg. Han tillhör de konstnärer som bidragit till den finska samtidskonstens framgång på den internationella konstscenen. Även i Sverige har han varit en aktiv utställare och curator och finns representerad bl.a. i Malmö konstmuseums Nordiska samling med sina rörliga skulpturer. Det här är Vikbergs första separatutställning på Örebro konsthall. Vi visade honom i en grupputställning med finska samtidskonstnärer 2005, en utställning han förövrigt var med och curerade. I OpenArt 2011 curerade han biennalens del med finska deltagare.

Efter att ursprungligen jobbat i klassiska skulpturtekniker säger Jukka Vikberg idag:

- Tidigare var mina arbeten tunga och massiva men så upptäckte jag att elektriciteten uppfunnits och nu rör sig mina skulpturer glatt hit och dit. Jag vet inte om mina skulturer alltid är så glada, men en del humor intresserar mig nog. Människans stora förväntningar i livet i motsats till hennes egna beslut och gärningar ter sig ofta ganska komiska.

- Under senare åren, fortsätter han, har jag studerat min egen ungdom i min konst, eller bättre, tiden då jag lät mitt hår växa ner till axlarna och började härja och hojta i denna värld. Jag är en äkta 60-70-talist. Vi var en generation som upptäckte att allt man säger högt inte alltid stämmer. I motsats till i dag, då krig förs gömda utan mediabevakning, bredde sig bilder ut på brända nakna barn, kvinnor och män i våra vardagsrum. Dessa bilder formade vår ungdom. För att på riktigt förstå vår tid började jag arbeta mer ingående med temat krig. Krig som tema är enkelt, det finns grymma människor som älskar att döda, och giriga människor som gör business av att andra dödar. Kriget är en sjukdom, där båda parterna har insjuknat och behöver hjälp.

Jukka arbetar med en metod han kallar ”sluter ögonen och ser bilder inne i mig”. - Det fantastiska med detta yrke, säger han, är, att man jobbar genom att drömma. Konstnärens yrke är att synliggöra dessa drömmar. Inte mer inte mindre.

Jukka Vikberg är född 1951 i Pyhäjärvi i norra Finland.

2012

Om ljus och mörker och andra belägenheter

8 december - 6 januari

Det här är Olle Schmidts första separatutställning på Örebro konsthall. Vi har tidigare visat honom i en samlingsutställning med inbjudna östgötska konstnärer 2007 och han deltog i biennalen Örebro OpenART 2008. Olle Schmidt är målare och en mycket aktiv sådan, efter sin utbildning på Konsthögskolan Valand i Göteborg 1994 har han ställt ut så gott som varje år. Han arbetar i en berättande tradition och hans berättelser är mångtydiga och gåtfulla. Naturen är ständigt närvarande, människor febrilt aktiva - lite oklart med vad egentligen och stämningen är smått surrealistisk.

- Mina bilder kan verka enkla och okonstlade, men har ofta en mörk underton som får dem att krackelera. Frågorna hopar sig likt kajorna i träden medan humorn står i busken och ser på säger Olle. Jag gillar en suddig tydlighet, eller en skarp tydlighet med ett luddigt innehåll. Det funkar bra när man försöker gestalta mentala händelser.

- Man kan beskriva mina målningars innehåll med ett replikskifte, fortsätter Olle:

- Gå dit!

- Vart kommer jag då?

- Inte faan vet jag!

Olle Schmidt är född 1960, han bor och har sin ateljé i Stora Aleryd, Ödeshög.

Du sköna nya värld

27 oktober - 2 december

Kent Andersson Kent Andersson är född 1961, han gick ut Umeå konsthögskola 1996 och hade länge sin bas i Umeå tills han för två år sen flyttade till Öland. Det här är hans första separatutställning på Örebro konsthall. Kent är skulptör men jobbar också med måleri och video. Han arbetar också med konstnärliga utsmyckningar i offentlig miljö, det senaste uppdraget är Hörnefors resecentrum. Hans konst är berättande, humoristisk och har ett naivt anslag men med en allvarlig och kritisk hållning. Inspirerad av serier och science fiction använder han vardagliga händelser och föremål för att berätta om vår nutid.

- Just nu jobbar jag mest med att göra skulpturer i polyesterplast och reliefer i trä på vardagssituationer, oftast lite absurda. Utställningen kommer att handla om mina funderingar om vår samtid, samt lite minnen säger Kent. Han har en bakgrund i Örebro, 1989 gick han på Örebro konstskola. Han uppmärksammades då genom en skulptur med ett halvnaket hånglande par i plast, placerade på en parkbänk, som orsakade polisutryckning.

Hanna Beling: Skulptur

- Skulptur är mitt främsta uttrycksmedel. Jag arbetar föreställande och inspirerad av b.l. a renässansens porträttkonst klär jag ut mina skulpturer och fogar ytterligare en dimension till uttrycket genom att skapa atmosfär kring huvudföremålet med olika rekvisita, klädsel och dylikt. De material jag utför skulpturerna i är vax, plast, silikon och brons. Under en tid har jag arbetat med att experimentera med skalor och gå upp och ner i format.Jag har särskilt prövat att förstora kraftigt, för att se hur uttrycket förändras beroende av om skulpturens storlek underdrivs eller överdrivs. Kanske har jag en fascination för det oprövade, det begynnande. Min serie djur är ett prov på en nyfikenhet hos mig för ursprungliga, primitiva däggdjur.

Hanna Beling är född 1972 och bor i Stockholm. Hon medverkade i Örebro OpenART 2011 och ställer nu ut separat på Örebro konsthall. Några kända offentliga arbeten av Hanna Beling är bl. a. huvudet till Marie-Louise Ekmans skulptur av Astrid Lindgren på Vimmerby torg. Likaså Margareta Krooks ansikte till Ekmans skulptur som står framför Dramaten på Nybroplan i Stockholm har Beling skulpterat. I Örebro finns hon representerad med två Chihuahuor i brons i stadsdelen Rosta.

Måns Müllner: The Fabulous World of M.M.M.

Måns Magnus Müllner är född 1970 och bor i Stockholm. Han blir en ny och spännande bekantskap i sin första separatutställning på Örebro konsthall. I mer än 10 år har han gjort hundratals målningar i projektet "Pink and Green Paintings". Med två färger, skarpt rosa och grönt som får vår hjärnaktivitet att speeda ger han sig på kända logotyper, symboler och budskap och iscensätter samma hjärnstress som det bombarderande bild- och informationsflödet vi dagligen utsätts för. En hyperaktivitet bland synapserna som han överför till sina bilder.

Jubilarens val 2012 - ett nedslag i dagens konst och konsthantverk i Örebro

Utställningen Jubilarens val arrangeras för de anställda som arbetat 24 år i Örebro kommun och därmed får en minnesgåva. Jubilarerna kan välja ett verk ur den här utställningen eller traditionell gåva. Utställningen är ett nedslag i dagens konst och konsthantverk i Örebro kommun där man även från allmänheten kan handla till ett förmånligt enhetspris.

Jubilarerna har förtur till konstverken och kan välja gåva, övriga kan reservera och får veta i efterhand om de får köpa något.

Hoppla!

16 juni - 26 augusti

Peter Johansson är årets sommarutställare på Örebro konsthall. Han är en konstnär som är ständigt närvarande i trakten genom sitt omtalade konstverk "Utan titel" som tillfördes Kvarntorpshögen 2006. Verket bär Sveriges då vanligaste namn JOHANSSON och är av samma snitt och storlek som den berömda Hollywood-skylten.

Peter arbetar oftast tillsammans i en duo med Barbro Westling. I OpenArt 2011 deltog de med "The Cockoo", göken på Örebro slott som tittade ut varje kvart och lät som en tupp med röstproblem.

Örebro konstskolas vårutställning

24 maj - 3 juni

Konstverk av olika slag gjorda av alla elever 2012 på Örebro Konstskola. Örebro Konstskola driver utbildning i fri konst på nivån mellan gymnasium och högskola. Den konstnärliga grundutbildningen är på två år och målet är att den ska leda vidare till högre konstutbildning. I år visas skolans vårutställning på Örebro konsthall och samtliga första- och andraårselever deltar. Vårutställningen som brukar vara högt uppskattad och välbesökt kommer visa en bredd med verk i olika tekniker, måleri, skulptur, film, ljudverk, text med mera.

Kristina Lindberg, Sara Mirzajanzadeh, Daniel Dahl & Ulrika Linder

21 april - 20 maj

"Vi ställer ut tillsammans för att vi har en sak gemensamt, säger Ulrika Linder. Vi har alla lämnat Örebro för att utbilda oss, och sedan återvänt, vilket är ovanligt för unga utbildade konstnärer. De fortsätter ofta till Stockholm eller andra stora städer, men vi tycker att Örebro har en stor potential och borde ha intresse av att presentera en ny generation konstnärer"

Kristina Lindberg f.1981 är skulptör och har studerat vid Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam och Konsthögskolan i Göteborg, där hon tog ut en master i konst 2011.

Ulrika Linder, f.1984, tecknare med examen från masterprogrammet på konsthögskolan Valand i Göteborg 2011.

Sara Mirzajanzadeh, f.1983, gick ut fotografiska universitetet i Göteborg 2007 och sedan Kungliga konsthögskolan i Stockholm 2011, med en master i konst. Hon jobbar med många olika tekniker, bland annat skulptur, fotografi, och performance-konst.

Daniel Dahl, f. 1976, målare, gick ut från Konsthögskolan Valand i Göteborg 2006.

Analyzing sanity

10 mars - 15 april

Juan Andres Milanes Benito är född 1978. Han bor och arbetar i både Oslo i Norge och i Havanna på Kuba. Juan Andres Milanes Benito har stort intresse för att använda det offentliga rummet och stadsmiljöer. Han arbetar med performance, skulptur, video, filmvisning och installation, han vill skapa interaktion. Juan Andres Milanes Benito försöker inte att förändra den urbana miljön, men han vill få folk till en social reflektion. Han vill att man ska använda sina sinnen och arbeta med sina kollektiva vardagliga upplevelser, just så som många människor inte kan tänka på grund av den snabba takten som är i dagens samhälle. Med sina verk ger Juan Andres Milanes Benito ofta betraktaren en känsla av att vara någon annanstans.

Moment - åtta svenska grafiker på Örebro konsthall

28 januari - 4 mars

Nina Bondesson, Urban Engström, Alexandra Kern, Fredrik Lindqvist, Minako Masui, Gunnar Nehls, Jenny Olsson & John Rasimus

Etsningar i betong, collageartade väggobjekt, skulpturala träsnitt och gigantiska torrnålar, screentryck på blästrat glas, bakplåtar och trä, installationer – och ibland flera kvadratmeter stort är dagens grafik. Det var länge sen grafik först och främst associerades med renlärig teknik eller som ett billigt alternativ till målningar. Hantverksskickligheten finns där men dagens grafiker experimenterar med, och blandar obehindrat olika tekniker och uttrycket och berättelsen är det viktigaste.

Den här stora grafikutställningen kommer närmast från Eskilstuna konstmuseum som också producerat den. Den har tillkommit med anledning av utdelningen 2010 av Jordi Arkös stipendium för grafiker, instiftat av Carl-Axel Valéns stiftelse i Eskilstuna.

Det är ett vasst urval av stipendiater, dessa åtta hör hemma i framkanten i dagens grafik och det är med glädje som Örebro konsthall får tillfället att visa upp ett utsnitt av det ”senaste” inom svensk grafik för örebropubliken.

Senast uppdaterad:

Publicerad:

Kontakta Örebro konsthall

Kontakta Örebro kommuns servicecenter

Telefon: 019-21 10 00 

Öppettider: Vardagar kl. 8–16.30

Besöksadress: Näbbtorgsgatan 10

Öppettider: Vardagar kl. 10–16

E-post till servicecenter

 servicecenter@orebro.se