Skicka vidare! Margareta Engström

Hej Margareta! Berätta lite om dig själv.

Jag heter Margareta Engström och arbetar som rektor i Björk-Hagaområdet.

Jag är utbildad förskollärare men har arbetat som rektor i grundskola och förskola i över 20 år. Under mina år som rektor har jag också haft förmånen att få vara handledare på rektorsutbildningen vid Mälardalens högskola och mentor till nyutbildade rektorer.

2009 gick flyttlasset från Värmland till Örebro och jag blev rektor för Björkhagaskolan, Björkhaga förskola och Solskenets förskola. Idag ansvarar jag för Björkhaga förskola, Solskenets förskola och Karlslunds förskola. Att som rektor få förmånen att bidra till barns lärande ger mig energi. Att få leda en undervisande och lärande miljö där barnen har sina första år är fantastiskt. I området finns sedan länge ett samarbete mellan områdets rektorer, där vi tillsammans stöttar och diskuterar pedagogiska frågor med fokus på barns och elevers bästa i ett livslångt lärande. Förskolans vision är: En förskola att längta till. Att barn gillar förskolan vet jag, men även jag som rektor längtar till förskolan varje dag. När jag inte arbetar väljer jag att umgås med familj och vänner och vistas gärna i naturen för att samla energi.

Vilka språkliga behov ser jag på mina förskolor?

På våra förskolor ser vi att de språkliga behoven ser väldigt olika ut i barngrupperna. Det finns stora skillnader mellan barn med mycket god språklig utveckling och barn som har behov av riktade insatser i samma barngrupp. Vi ser däremot att behovet av tidiga stödinsatser i förskolans arbete idag har ökat. För att arbeta med tidiga insatser behöver förskolans pedagoger ha kompetens och förståelse för hur man lär ut språk och arbetar med språkutvecklande insatser så att alla barn i gruppen utmanas och utvecklas utifrån sina olika förutsättningar och behov. Forskningen visar att läskunnigheten sjunker bland barn och unga samt att klyftorna mellan de lässvaga och de lässtarka eleverna ökar i samhället. Vissa mätningar visar också att elever, trots nioårig grundskola, lämnar skolan med så svaga läs- och skrivkunskaper att de har svårt att förstå en text som handlar om vardagliga situationer. Utifrån denna vetskap verkar läs- och skrivinlärning ändå inte prioriteras på lärarutbildningarna. Förskolan har ett uppdrag att skapa goda grunder för språk och språkutveckling hos barnen under de fem år barnen är i förskolan. Vi har också sett att den tid barn är inskrivna på förskolan har ökat och att barn redan som ettåringar har närvarotider på 40–45 timmar i veckan. Barnets egentid med sina vårdnadshavare är mycket viktig, då barnet har 100 % uppmärksamhet och får en-till-en-dialog, samtal och läsning.

Som rektor är jag intresserad av att hitta former för fortbildning och undervisnings- och utvecklingsarbete som ger effekt i barnens språkutveckling under förskoletiden. Vi påbörjade ett mer systematiskt kvalitetsarbete runt språkutveckling – läs- och skrivinlärning för många år sedan där vi valde att arbeta med materialen Före Bornholmsmodellen och Babblarna.

Genom det systematiska arbetet med språklekar som bygger på ljudmetoden, alltså strukturerad ljudning, får barnen goda förutsättningar att lära sig läsa. Enligt forskning är det en bra metod som ger barnen en god grund för att förstå kopplingen mellan skrivna bokstavskombinationer och ljud.

Hur tycker du att samarbetet mellan förskolan och skola ska se ut för att ge barnen bästa förutsättningarna i skolan.

Det är viktigt att vi som förskola vet vad barnen kan utifrån hur vi undervisat och att vi förmedlar det till skolan på ett bra sätt så att de kan ta vid där vår undervisning slutar. När vi startade upp Bornholmsarbetet bad vi skolorna i närområdet utvärdera om de kunde se skillnad på elevernas språkförmågor och den utvärderingen var positiv. Vi har senaste året startat ett mer ingående arbete med att se över språkarbetet utifrån vilka behov skolan ser hos eleverna när de kommer till förskoleklass, vilket har varit väldigt givande hittills.

I området har samarbete mellan förskolan och skolan funnits länge, men senaste året har vi gjort ett omtag med fokus på språkutveckling.

Om förskolan ska kunna underlätta övergången från förskola till skola behöver vi tillsammans hitta former för övergångar, så att barnen och eleverna upplever sitt lärande som en helhet. Utifrån forskning kan man se att många barn får lära sig samma sak igen och igen i förskolan, förskoleklassen och skolan. Det är viktigt att förskoleklassen blir en övergång från förskola till skola och bidrar till kontinuitet och progression i lärandet. Det är viktigt att vi har en dialog mellan skolformerna och beslutar vad som ska lämnas över och varför. Jag tänker att det gynnar alla barn och elever om de i förskoleklassen känner igen material och arbetssätt så att det nya blir att bygga vidare på ett redan bekant innehåll. Idag när vårdnadshavare väljer mellan många olika skolor är det en utmaning där det blir viktigt att vi följer styrdokument och forskning gällande övergångar för att det ska bli så likvärdigt som möjligt, oavsett vilken förskola eller skola vårdnadshavarna väljer. Jag tror att det behövs kontinuerliga diskussioner där lärare från alla verksamhetsformer och professioner är delaktiga, för att bidra med olika perspektiv om vad som är viktigt vid övergångar, då vårt mål är att ge varje barn förutsättningar att börja i skolan.

Vilka arbetssätt har du sett har gynnat barnens språkutveckling?

Man kan beskriva vårt arbete med att vi delat upp språkundervisningen i två spår, där vi i det ena spåret stöttar genom bland annat responsiv lek och arbetar för att skapa tal- och skriftspråksvänliga miljöer som uppmuntrar till både spontana och planerade lekar och aktiviteter där pedagoger agerar språkande förebilder och använder sig av tecken, tonfall, mimik och kroppsspråk för att förstärka kommunikationen. Hos pedagogerna behövs en språklig medvetenhet, så att bilder och symboler blir ett naturligt komplement i utformningen av lärmiljön för barn, men särskilt för barn i behov av stöd.

Det är mycket viktigt att barnen får många olika sätt och flera tillfällen att träna språket, samtidigt som vi i det andra spåret genom Bornholm- och Babblarna-materialet bedriver ett mer kvalitativt språkarbete där barnen i lekfulla språksamlingar ges möjlighet att utforska olika sidor av språket på ett mer strukturerat sätt, från det språkligt enkla till det språkligt mer komplexa. Materialet innehåller olika språksamlingar med konkreta språkövningar och en tydlig arbetsgång för barn i åldrarna 2,5–4 år och 4–6 år. Varje undervisningssamling fokuserar på språklekar, ramsor, samtal och aktiviteter som utgår från en högläsningsbok.

Det har gett mig som rektor och våra pedagoger verktyg för att öka kvaliteten i vårt språkfrämjande arbete. Vidare har vi för att kvalitetssäkra läs- och skrivundervisningen arbetat väldigt aktivt med den pedagogiska planeringen som ett arbetsverktyg för att analysera och utvärdera genomförd undervisning. Tanken är att ge pedagogerna möjlighet att följa effekten av sin genomförda undervisning och följa barnens delaktighet i läs- och skrivutvecklingen. Vi har även satsat på fortbildning kring språkinlärning med ett extra fokus på flerspråkiga barn genom materialet och boken Mångfaldens förskola, ett fortbildningsarbete som kommer fortgå framöver. Björk-Hagaområdets förskolor samarbetar med områdets grundskolor i vissa delar av vår språkfortbildning där vi lär av varandra. Även Förskolans hälsoteam är en viktig del i vårt språkarbete för att ta fram arbetssätt och planera, vägleda och ge fortbildning med stöd i forskning. Allt för att ge alla barn en god start i livet.

Jag skulle vilja skicka tre frågor vidare till Anna-Lena Miramadi, rektor för Varberga förskolor:

1. Ni har arbetat med Generation Pep i dina förskoleverksamheter. Berätta om hur.
2. Beskriv något som varit en framgångsfaktor i arbetet?
3. Vad inspirerar dig som rektor?