Bokblogg: Barn och beteende i förskolan – självreglering, känslor och hjärnans utveckling, av Linnéa Skoog

Jag reagerade först på innehållet och insåg att jag inte så ofta tänker ur det perspektivet. Det är så självklart för mig att barns beteende ska lyssnas till och tolkas utifrån ett relationellt perspektiv där lärmiljön och undervisningen står i fokus för förändring och inte ett skuldbeläggande av barnet. Därför blev jag nyfiken på Linnéa Skoogs bok: vad kan den sätta ord på för att stärka den förståelsen hos andra?

Texten riktar sig främst till pedagoger inom förskola och skola, men den är också värdefull för alla som arbetar med eller är intresserade av barns utveckling. I inledningen av boken ställer författaren frågan "Vad spelar det för roll om ett barn lär sig skriva sitt namn i förskolan om det samtidigt har svårigheter med arbetsminne, impulskontroll eller att rikta uppmärksamheten?" Forskning visar tydligt att exekutiva funktioner är tätt sammanlänkade med både framgång i skolan och psykiskt välmående.

Vad försöker barnet berätta?

Det första som fångade mitt intresse var bokens grundläggande budskap att barn inte agerar på ett visst sätt för att göra livet svårt för vuxna, utan deras beteenden är ofta ett sätt att uttrycka känslor, behov eller frustration. I stället för att sätta etiketter som bråkig, trotsig eller stökig uppmuntrar författaren läsaren att fundera över vad barnet försöker kommunicera. Denna tanke gör att fokus flyttas från att förändra barnet till att förändra miljön eller bemötandet när det behövs.

En av bokens största styrkor är att den väver samman teori och praktik på ett genuint sätt. Linnéa Skoog beskriver olika situationer som pedagoger kan möta i förskolans vardag, exempelvis konflikter mellan barn, svårigheter vid övergångar mellan aktiviteter och barn som har svårt att komma till ro. Genom dessa exempel blir det lättare att förstå hur teorierna kan omsättas i praktiken. Jag uppskattar särskilt att författaren inte presenterar några enkla lösningar, utan i stället uppmuntrar till reflektion och ett professionellt förhållningssätt.

Lärmiljöns och relationernas betydelse

Texten lyfter också fram hur betydelsefull lärmiljön är för barns utveckling och beteende. En trygg, strukturerad och inkluderande miljö kan minska stress och skapa bättre förutsättningar för barn att lyckas i sociala sammanhang samt främja lärandeprocesser. Författaren visar att även små förändringar i lärmiljön eller i pedagogens sätt att bemöta barn kan göra stor skillnad. Författaren belyser detta genom att lyfta vikten av att lyssna: "Vi är lösningsfokuserade i förskolan vilket vi ofta behöver vara, men ibland behövs bara öron och ögon." Detta gör boken användbar eftersom den ger konkreta idéer som kan tillämpas direkt i undervisningen. Då jag, liksom många andra, ibland möter pedagoger som skuldbelägger barn i olika situationer är detta en bra text att gemensamt reflektera kring.

En annan röd tråd i boken är vikten av goda relationer. Linnéa Skoog betonar att barn utvecklas bäst när de har trygga relationer till de vuxna omkring sig. Pedagogens förmåga att skapa tillit, lyssna och visa förståelse påverkar barnets självkänsla och möjlighet att utvecklas både socialt och känslomässigt. När barn känner sig sedda och bekräftade blir det också lättare för dem att hantera motgångar och utveckla positiva strategier för samspel med andra.

Självreglering som en del av undervisningen

Kapitlen om självreglering och känsloreglering fick mig att reflektera kring hur mycket vi gör och kan göra i förskolan. Men just självreglering och känsloreglering kanske inte alltid är syftet med vår undervisning. Kanske har vi ett syfte att utveckla barns språk när vi högläser. Men tänk om syftet med den aktiviteten också skulle kunna vara självreglering och känsloreglering?

Språket i boken är lättillgängligt och tydligt. Författaren förklarar centrala begrepp på ett enkelt sätt och använder många exempel som gör texten levande. Det gör att boken passar både den som är ny inom yrket och den som har lång erfarenhet av arbete i förskolan. Samtidigt finns det flera avsnitt som kräver eftertanke och som uppmuntrar läsaren att reflektera över sitt eget arbetssätt och sina egna värderingar. Texten påminner om vikten av att stanna upp och fundera över vad barnet faktiskt behöver. I många fall handlar det om trygghet, tydlighet, delaktighet eller stöd i att sätta ord på sina känslor. Detta perspektiv känns särskilt viktigt i dagens förskola, där barngrupperna ofta är stora och behoven varierar mellan olika barn.

Sammantaget är Barn och beteende i förskolan en inspirerande bok som ger både kunskap och praktiska verktyg för att förstå beteenden på ett djupare plan. Den visar att ett professionellt bemötande bygger på nyfikenhet, empati och reflektion snarare än snabba bedömningar. Boken bidrar till att utveckla ett inkluderande förhållningssätt där varje barn får möjlighet att känna sig förstått och respekterat.

Jag rekommenderar varmt denna bok till alla som arbetar med barn. Den ger inte bara ökad kunskap om barns beteenden utan inspirerar också till att utveckla den pedagogiska verksamheten. Efter att ha läst boken känner jag mig övertygad om att ett reflekterande och relationellt arbetssätt är en av de viktigaste nycklarna till att skapa en trygg och utvecklande förskola för alla barn.

/Camilla Mellgren, förskollärare