Bokblogg: Särskilda undervisningsgrupper – perspektiv på lärande, stöd och inkludering, av Max Hjorton (red.)

Särskilda undervisningsgrupper i ett större sammanhang

Särskilda undervisningsgrupper i olika format har återupptagits allt mer under de senaste åren och skolan tycks vara på väg tillbaka till att ge stöd i andra former än enbart i klassrummet för att möta alla elever. Författarna i boken lyfter olika perspektiv på hur undervisning i särskilda undervisningsgrupper kan organiseras samt genomföras utifrån teori och praktik. Författarna problematiserar och diskuterar fenomenet för att visa på olika sätt att arbeta och förhålla sig kring särskilda undervisningsgrupper.

Från forskning och teori till praktik

Boken är uppdelad i tre delar innehållande fokus på samhälle, individ och praktik.

I den första delen med fokus på samhälle skriver Gunnlaugur Magnusson om de särskilda undervisningsmiljöernas återkomst. Emma Leifler skriver om möjligheter och hinder med särskilda undervisningsgrupper ur ett forskarperspektiv. Niclas Fohlin lyfter demokratins inverkan i ett kapitel. Denice Sverla skriver ett kapitel om vikten av att tro på varje elev och att se skolkulturen som möjliggörare.

I den andra delen med fokus på individen beskriver Sabina Durakovic spänningsfältet mellan elevens behov och skolans organisatoriska villkor. Petri Partanen skriver om vikten av att känna att man fungerar och lära sig hur. Max Hjorton som är bokens redaktör skriver här ett kapitel om att utreda för att förstå och anpassa för att tillgodose behov.

I tredje och sista delen med ett praktiknära fokus skriver Maria Wiman om att lagom inte alltid är bäst. Cajsa Jahn och Malin Reuterswärd beskriver hur det kan vara att arbeta i särskild undervisningsgrupp samt vad som kan vara bra att tänka på. Elinor Kennerö Tonner avslutar sista delen genom att beskriva hur nyckeln till framgång är att organisera för tillgänglighet.

Varje kapitel avslutas med reflektionsfrågor.

En bok för skolans gemensamma utvecklingsarbete

Boken vänder sig till alla i skolan som vill fördjupa sin förståelse för särskilda undervisningsgrupper samt bedriva skolutveckling, enligt redaktören. Jag skulle säga att boken är aktuell för såväl elevhälsa och rektorer som all skolpersonal som planerar eller bedriver någon form av särskilda undervisningsgrupper på sin skola. Boken ger en fördjupad förståelse för vad en särskild undervisningsgrupp kan vara, hur den kan bedrivas, vad som är viktigt och att syftet fyller rätt funktion. Särskilda undervisningsgrupper ska inte vara någon typ av förvaring – de ska vara en anpassad lärmiljö för utveckling och lärande som följs upp. Alla som är involverade kring en särskild undervisningsgrupp, rektor, elevhälsa, lärare, kopplad fritidspersonal och resurspedagoger kan ha god nytta av att läsa denna bok.

Boken kan med fördel användas i handledning av specialpedagog tillsammans med personal kopplad till en särskild undervisningsgrupp.

Jag kommer att ta med mig mycket kring organisering av särskilda undervisningsgrupper i mitt arbete som specialpedagog och jag är säker på att jag har nytta av det jag läst för att bidra till att skapa en bredare förståelse hos all personal på skolan.

Jag vill skicka med ett avslutande citat ur boken som belyser ett förhållningssätt samt ett bredare syfte med eventuell placering i särskild undervisningsgrupp:

Vi formar framtidens samhällsmedborgare i våra särskilda undervisningsgrupper. Det vi gör i vardagen, hur vi organiserar verksamheten, bemöter eleverna och talar om dem, påverkar inte bara deras lärande här och nu utan också deras framtida möjligheter att delta i samhället (Denice Sverla, s. 59).

/Jonna Ljunggren, specialpedagog, Björkhagaskolan